Image Image Image Image Image Image Image Image Image

värderingar Archives - Ledarskaparna

31 jan

By

Har ni rätt chefer för att skapa en innovationskultur?

31 januari, 2014 | By |

imagesCA5TR59AVilket klimat eller kultur som råder i en organisation är en komplex fråga som beror på många faktorer, nuvarande och historiska. Ett sätt att beskriva en kultur är att ta reda på vad människor i organisationen fokuserar sin uppmärksamhet på, det vill säga vilka värderingar de drivs av, och vilka personliga eller organisatoriska behov det handlar om.

Maslows berömda pyramid beskriver hur förmågan att ge fokus till behov högre upp i pyramiden beror på om behoven längre ned är tillgodosedda eller inte. Och organisationer skiljer sig inte mycket från individer i det avseendet. Men ofta ligger trygghetsbehoven i vägen för en utveckling både på det personliga eller organisatoriska planet.

En organisatorisk förvandling börjar med att analysera vilka drivkrafter som präglar organisationen och att bestämma sig för hur man vill att det ska vara och hur man tar sig dit. Eftersom chefernas egna värderingar och behov lägger ribban för vilka människor de kan leda och inspirera, så är det lämpligt att börja med ledarskapet. En chef kan till exempel ha svårt att vara förebild och leda människor i öppna och kreativa processer om de egna behoven av kontroll, att känna sig kompetent eller vara omtyckt ligger i vägen.

På motsvarande sätt kan organisationens sätt att verka skapa hinder för nytänkande och innovationsförmåga. Om fokus ligger på processer med tydliga roller och formellt ansvar så kan det till exempel motverka en personlig ansvarskänsla, och försvåra de lokala initiativ och informella samarbeten som ofta präglar en innovationsdrivande kultur.

Så för att utveckla kulturen behöver både dessa dimensioner ses över. Och vår erfarenhet är att det är lämpligast att börja i toppen med att ledningsgruppen frågar sig själva: var ligger fokus för vår uppmärksamhet, och på vilket sätt begränsar våra personliga behov kulturen i företaget. Och på vilket sätt kan vi vara förebilder i den kultur vi vill skapa.

15 maj

By

Är det personliga rädslor och prestige som förhindrar att rätt person sitter i ledningsgruppen?

15 maj, 2013 | By |

Omslag_150_ledningsgrupper_FramEmellanåt upplever vi att det är svårare att utveckla en ledningsgrupp på toppnivå än grupper längre ut i organisationen. Vid ett uppdrag med en ledningsgrupp körde vi hela tiden fast beroende på att en individ, på ett mycket sofistikerat och oftast omedvetet sätt, bromsade utvecklingen. Han (vi kallar honom Pierre) var en av de mest erfarna i gänget och hade stor kompetens om företagets produkter.

När vi kom in i bilden så var det utifrån att företaget gick ekonomiskt dåligt och behövde ta svåra beslut om både förändringar och neddragningar. Pierre skapade olika läger i ledningsgruppen genom sin ”tyngd” i sina informella samtal med vissa om förträffligheten med hans egen avdelning. Detta märkte inte gruppen själv. De blev snarare mer frustrerade över oförmågan att hitta en gemensam lösning.

Under workshopen blev det allt tydligare för oss att kommunikationsnivån i gruppen var för låg och att alla inte hade samma agenda. Vi valde att konfrontera VD:n med detta men fick inget gehör. Vi genomförde workshopen och beslut blev tagna men vår känsla var ändå att detta endast var halvbra kompromisser.

Efter mötet bokade vi ett möte med Pierre i syfte att förstå honom mera. När Pierre visade oss runt och berättade om sin enhet inom sin division kände vi att det är detta han brinner för. Det glödde om honom på ett sätt som vi inte sett när han medverkat i ledningsgruppen. Efter rundvandringen kände vi oss redo för att ställa lite mer utmanande frågor. Här kommer en starkt förkortad variant av vårt samtal:

”Pierre, jag upplever inte att du tycker det är roligt att sitta i ledningsgruppen. Hur kommer det sig att du sitter kvar där efter så många år?”
”För att få påverka det som sker i företaget.”
”Varför är det viktigt för dig?”
”För att jag tror så mycket på min enhet och vill säkerställa att den prioriteras högt.”

Dialogen fortsatte och det blev även tydligt att Pierre inte bara var orolig för sin enhet, han ville inte heller sluta på företaget som han gillade så mycket. Vi undrade varför han såg sluta som det enda alternativet till att sitta kvar i sin roll. ”Så har det alltid varit”, säger Pierre och tillade: ”Vad skulle medarbetarna i organisationen tänka om jag blev nedpetad längre ut i organisationen?”

Det var alltså rädslor på det personliga planet som var den egentliga orsaken till Pierres agerande i ledningsgruppen. Vår dialog skapade en medvetenhet om detta hos Pierre.

Slutsatser och lärdomar

Det verkar som många som sitter i högre ledningsgrupper upplever att fallet är större för dem än för medarbetare längre ut i organisationen. Kanske beroende på att de känner ett större beroende till jobbet p.g.a. hög lön, makt, titel, möjlighet att påverka, att de är betydelsefulla, äger aktier, m.m.

Det är sorgligt att personliga rädslor och prestige i roller kan få sådana konsekvenser. Och hur benägen är en person med detta som drivkraft att arbeta för helheten, d.v.s. för företaget och dess framtid? Det hänger i så fall mer på om det överensstämmer med personens egenintresse. Ett intressant faktum i detta är att många verkar vara medvetna om att detta sker men ändå inte vågar göra något.

Hur kan vi bidra till att skapa ett mer flexibelt, prestigelöst arbetsklimat?

När Pierre väl insåg att det som hindrade honom mer låg hos honom själv än hos organisationen så blev det inga problem med att byta position. Det tog lite tid och dialog med VD:n men det var det värt. Att arbeta med självinsikt och utveckla relationer bygger trygghet som ger möjligheten att nå dessa underliggande drivkrafter. Då inser vi också att vi använder omgivningen mer som en ursäkt för att inte göra det vi egentligen redan vet att vi vill och borde.

Vi bygger dessutom fortfarande våra organisationer på gamla synsätt runt hierarkier och makt. Lön kopplas för det mesta direkt till roll i hierarkin. Vad skulle hända om vi tänkte lite mer utifrån vem som är bäst lämpad för att ha rollen just nu? Om vi skapade en kultur där det är mer öppet att gå in och ur formella roller och där lönen inte bara baserades på rang i hierarkin?

Utdrag ur boken:
150 Ledningsgrupper senare – vår bild av en dold potential

05 mar

By

Prata innovation ger inga resultat!

5 mars, 2013 | By |

Darwin hyshar1Hade Charles Darwin levt hade han säkerligen funderat över allt prat om ”change management” och varför anpassningsförmågan är så låg i praktiken. I allfall funderar jag på det. De flesta är överens om att den höga förändringstakten är här för att stanna. Ständiga förändringar är inte längre något som är på väg – det är det nya konstanta läget.

Sverigestudien (www.sverigestudien.se ) som är en bred kartläggning på våra värderingar, tankar om oss själva och våra arbetsplatser är ett av många exempel som påvisar den konstanta förändringstakten. Ännu mer intressant är att studien också drar slutsatsen att vi ännu inte hunnit vänja oss vid de ständigt rörliga förutsättningarna, att vi önskar vara mer anpassningsbara än vad vi i dagsläget är. Jag och mina kollegor pratade om detta häromdagen, vi kan konstatera att högre chefer och ledningsgrupper utgör inget undantag från gemene man gällande anpassningsförmåga. Lite orättvisvist uttalat kanske med tanke på att ledningsgrupper på ett sätt jobbar med anpassning hela tiden – jag kommer strax tillbaka till detta.

Även Regeringen har satt luppen på innovation och dess betydelse för konkurrenskraften. De har arbetat fram en Innovationsstrategi för Sverige (www.regeringen.se/sb/d/15700/a/201184 ) som börjar så här; ”Innovation börjar med människan. Det är människor som får idéer och utvecklar kunskap”. Detta vet vi om och vad jag kan se finns det redan ett rejält utbud av olika typer av utvecklingskoncept för att människor ska bli mer innovativa och kreativa.

Men… jag tror inte det är främst där som skon klämmer först och främst. Nu tillbaka till ledningsgrupperna – jag tror mer att den främsta utmaningen ligger i att klara av att överge gamla stela ledningsstrukturer. Då tänker jag både på incitamentsystem, affärsplanprocesser som har för långt planeringsperspektiv men även på den ledarskapskultur som ledningen står för varken de vill eller inte. Så nu till några frågor att fundera på…
Er ledarskapskultur och era ledningsstrukturer, i vilken grad är de Innovationsdrivande? Hur enkelt är det för era chefer, att designa om planer och aktiviteter samtidigt som ni jobbar på och förutsättningarna hela tiden förändras?

Vem vet, kanske är Darwins tes om annpassningsförmåga mer relevant för näringslivet nu än på åratal…?
Du kan göra en första 3-minuters test för att testa ditt företag.  Farida Rasulzada (Kreativitetsforskare, Lunds Universitet) har gjort ett enkelt ”test”. Hon har satt ihop 10 frågor där du kan få en första känsla för hur det står till med kreativiteten hos er – om du svarar ärligt då förstås…
http://farida.se/kreativt_test_Farida.pdf

16 jan

By

Skall man alltid tala sanning?

16 januari, 2013 | By |

250px-Pied_Piper2Jag spinner vidare på min förra blogg, Ledarskapstrender, kan vi tro på dem, som handlade om transparens och att vara öppen och ärlig. Jag träffade på följande situation i veckan som föranledde mig att reflektera.

Ett företag står inför stora utmaningar där man tydligt ser minskning av order. Detta kommer troligen påverka verksamheten genom minskning av bemanning och verksamhet. Samtidigt gäller det för alla att kämpa på och inte ”ge upp”. Företagsledningen inser att de måste satsa på ledarskapet och då speciellt första linjens chefer. Nu infinner sig den stora frågan – hur mycket skall ledningen säga om den verkliga situationen? Det finns en viss farhåga, från högsta ledningen, att cheferna ”tappar lusten” om dom får veta den nakna sanningen och att det kommer att påverka medarbetarna och därmed verksamheten ännu hårdare än annars.

Jag tror att man måste vara så rak och ärlig som man kan från ledningens sida för att inte satsningen slår bakut med stort missnöje, besvikelse och känsla av att ha vilseletts. Man måste tala om vilka beslut som är fattade och vilka som inte är det. Man måste bekräfta att det finns oro och rädsla och hjälpa till att hantera det. Är man öppen från ledningens sida och samtidigt engagerar cheferna i att hantera situationen och att ta ansvar tror jag man i längden får ett mycket bättre resultat än att dölja viss fakta och hoppas på det bästa.

Jag var själv utsatt för en liknande situation för några år sedan då vår vårt företag fick minska verksamheten kraftigt pga marknadssituationen. En av våra värderingar var ”vi är ett mänskligt företag” och detta ville vi verkligen efterleva i den omställningsprocess vi skulle genomföra. Vår utmaning inför förändringen var att få alla medarbetarna engagerade. Vår devis för detta var

  • Medarbetare måste förstå
  • Medarbetare måste acceptera
  • Medarbetare måste känna sig delaktig

Vår strategi var att jobba genom cheferna. Vi inledde utbildningsinsats för cheferna för att just skapa trygghet och praktiska tips och råd inför förändringen. När vi senare mätte processen genom att fråga medarbetare, både de som var kvar och de som fick lämna oss, fick vi mycket positiv respons. En av de största värden vi fick var att alla medarbetarna var fortfarande mycket positivt inställd till företaget och kunde rekommendera företaget för både presumptiva kunder och medarbetare

Vad tror ni? Egna erfarenheter? …..

”I think the leadership of a company should encourage the next generation not just to follow, but to overtake.”

Anita Roddick, The Body Shop

21 okt

By

Förstår du Håkan Samuelssons angreppssätt för Volvo PV?

21 oktober, 2012 | By |

Han har ännu inte som VD hunnit tydliggöra hur han ska vända trenden men utifrån uttalanden i media från styrelsen tonar en bild fram som jag inte förstår. Då Håkan Samuelsson själv varit med i styrelsen utgår jag ifrån att han delar styrelsens syn på vad det är som är grundproblemen. Jag har uppfattat att man menar att grundproblemen är Europas bilkris, trög modellutveckling, lågkonjunktur och valutaproblem.

Klart är detta problem, absolut, men inte grundläggande problem tänker jag. Varför? Försäljningstappet gentemot konkurrenterna började innan både Grekland kris och den svenska kronans kursvandring uppåt. Att Volvo över en relativt lång period säljer färre bilar än konkurrenterna och inte klarar komma upp i den försäljning som de gång på gång sagt behövs oroar. Det är  i detta läget styrelsens och Håkan Samuelssons uttalanden som fokuserar på konjunkturläget, strukturförändringar i bilbranschen och valutafluktuationer förvånar mig.

Det jag saknar är ett tydliggörande om att frågor som varumärkets styrka/brister, försäljningsstrategi och försäljningsförmåga är kritiska frågor att ta tag i. Kanske har du sett eller hört ledningen lyfta fram detta? Jag har missat det i alla fall.

Här tror jag att Håkan Samuelssons ledarskap kommer att sättas på prov, mer än vad de flesta kanske tänker sig. Det är ingen liten utmaning att bita i. Att balansera mellan att hantera branschens pågående omstrukturering och företagets långsiktiga förmåga att sälja sina bilar. Jag tror inte Volvo är ett undantag från oss övriga svenskar när det gäller synen på Kundfokus. I den färska Sverigestudien visar det sig att vi prioriterar Kundfokus först på 37e plats när de flesta av de länder vi jämför oss med  placerar detta mellan 1-5 plats!

Det ska bli intressant att se hur den nye Volvo ledaren klarar driva kulturförändringen mot att få företaget mer kund/försäljningsorinterat. Jag utgår ifrån att detta är en viktig fråga och en diger ledarskapsuppgift för 100-tals topp chefer i Volvo även om det inte kommer fram i media…!?

14 apr

By

Varför ska det vara så krångligt att implementera organisatoriska värderingar?

14 april, 2011 | By |

Det pratas mycket om vikten av att ha organisatoriska värderingar. Men vet de flesta vad som verkligen menas med det? Min upplevelse är att man tror att det handlar om att ta fram ett antal värdeord som medarbetarna tycker känns bra. Man väljer tre – fyra stycken, i bästa fall, (har även sett de som har åtta-nio) och de här värdeorden ska sedan genomsyra medarbetarnas tänk genom att de står på tavlor, jongleringsbollar, bordsunderlägg med mera.(Här är fantasin stor!) Vad leder det här till?

För mig ska värdeorden synas i medarbetarnas dagliga beteende, i ledningsgruppens beslut, i företagets marknadsföring, i utvecklings- och lönesamtalsmallarna, ja i allt som styr företaget! En implementering av organisatoriska värderingar är alltså inget projekt man sätter ett kryss i rutan i och sedan anser att det är klart. Det är en ständig process.

Under ett uppdrag var det en kassörska på en bank som sa till mig ” – Ok, om jag ler när en kund kommer in genom entrén och söker ögonkontakt kommer hon antagligen gå till mig. Jag hälsar henne välkommen och frågar vad jag kan hjälpa henne med. Efter att ha gett henne den professionella hjälp hon behövde frågar jag om det är något mer jag kan göra eller om hon känner till att det kommit nya regler för pensionsförsäkringar och att om hon vill kan jag hjälpa henne boka tid hos en av våra privatrådgivare för att få mer information”. Det är just det här som visar att värdeorden börjar fungera i verkligheten. Särskilt när kassörskan sedan säger ”- Var det inte svårare än så här?”.

Att leva de organisatoriska värderingarna ska inte vara svårt! Om vi upplever det så, är vi på fel arbetsplats. Det gäller att alla får chansen att förstå vilka konkreta beteendekrav som ställs i vardagen. Att sedan alltid vara förebild som ledare, det är det som är det svåra.

28 mar

By

Unga vill LEDA inte administrera

28 mars, 2011 | By |

Göteborgsposten publicerade en artikel kopplat till Sifo-undersökning som gjorts av 1400 personer i åldrarna 25-35. Denna visar att för få vill bli chefer för att detta oftast är kopplat till ökade administrativa uppgifter, snarare än till själva ledarskapet. Hur hänger ledarskapet ihop med ökad administration????. Ska vi skriva och bokföra vårt ledarskap för då är det lätt att mäta vad vi gör?. Allt som inte är mätbart finns inte eller skulle det räcka med känslan hos medarbetarna att bli bekräftade i sitt arbete?Hur mäter man föredöme?, signaleffekter av att ledare och chefer lever som de lär eller andra subtila saker?

Vad är det egentligen som medarbetare anser vara en bra ledare och chef?, är det antalet semesteransökningar som han eller hon gjort under en viss period eller att kontrollerna av tidrapportena är felfria.

Om det finns en osäkerhet i vad ledarrollen ska innehålla och hur den får bäst effekt – fråga de som blir ledda!

Och är vi osäkra hur den yngre generationen vill definera ledarrollen – fråga dom. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att dom vet bäst i hur man leder yngre människor utifrån en annan värdegrund.

VÅGA prova nytt! – Det är förmodligen det enda rätta om vi ska kunna möta en framtid av ”Digitala infödingar” som knackar på dörren till arbetsmarknaden om några år och förväntar sig att bli ledda av goda ledare som förstår dom.

20 jan

By

Två kunder vill uppnå samma sak, de gör samma sak, en lyckas…

20 januari, 2011 | By |

Båda vill implementera sina värderingar i organisationen. Värderingarna är helt rätt formulerade och upplägget för att få alla chefer och medarbetare att ta till sig värderingarna skiljer sig inte mycket åt. Men resultatet skiljer sig rejält.

Kanske något förenklat och rakt på sak… Svaret ligger i toppledningen.
I det ena fallet har ledningen investerat tid i att själva arbeta med innebörden av värderingarna, de har vågat ta upp svåra frågor och försökt hitta lösningar genom att använda sina värderingar. I det andra fallet har man inte sett sig själv i spegeln, de har omedvetet och ibland medvetet undvikit att ta i de svåra värderingsfrågorna.

Att man ska tänka på förebildsledarskapet och ”börja i toppen” pratar alla om. Men varför är det så svårt att få till det i praktiken? Vi har jobbat i åratal med detta och borde ju ha svaret… Svaret är mer komplext än att endast peka på högt tempo och fokus på månadsresultat. Bristande trygghet i gruppen, en gemensam syn på hur mycket tid ledningen är beredd att satsa och lämpligheten i att  VD:s egna vilja att jobba med värderingarna är bara några exempel på andra aspekter.

Så… om ni har funderingar på att starta ett värderingsarbete – fundera på om det verkligen är rätt timing innan ni sätter igång!

Kontaktinformation

Kontakta oss:

Följ oss: