Image Image Image Image Image Image Image Image Image
vi@ledarskaparna.se
Välj sida

ledarskap Archives - Sida 3 av 5 - Ledarskaparna

16 apr

By

Reflektioner

Det står och faller på bemötandet!

16 april, 2013 | By |

bemötandeSe mig, hör mig bekräfta mig, detta brukar jag säga är gyllene regler i ledarskap. Alla medarbetare vill bli sedda, hörda och bekräftade. I dagarna har jag fått uppleva bristen på detta i professioner som borde vara experter, en bilsförsäljare och en hotellreceptionist.

Jag är i processen att byta min bil. jag har tidigare köpt mina två senaste bilar på samma ställe då jag har varit nöjd med säljaren. För mig är det viktigt att det etableras en förtroendefull relation. Jag vill inte känna att man ”kränger” något, utan jag vill bli sedd, hörd och bekräftad för att vara en klok köpare. Det betyder att jag vill uppleva att man lyssnar på mina behov, att man anstränger sig att möta dessa behov osv. Jag brukar gå tillväga på följande sätt. Först tittar jag på olika förslag för att få underlag till mitt beslut. När jag har bestämt mig för vad jag vill ha så vill jag uppleva att säljaren och jag kan mötas på vägen dvs. jag har mina behov och ekonomiska ramar och säljaren har sina. Upplever jag att denna förståelse finns är jag nöjd även om inte jag har fått det exakta ekonomiska utfallet jag egentligen ville ha.

I just detta fall så hade vi kommit till fasen där jag uttryckte mina behov. Jag upplevde att säljaren inte ville förstå vad jag önskade och var inte heller beredd att lyssna mera för att förstå. Ifrån att jag var beredd på att göra en snabb affär (som hade inneburit en marginell sänkning av priset) svarade jag att jag skall tänka på saken. Nästa dag återkom säljaren och undrade hur det gick (uppenbarligen var han intresserad av en affär). Jag svarade att jag tänkte ta in mera underlag genom att undersöka konkurrenter. Då förstod säljaren allvaret och skulle prata med sin chef. Han gick dock inte så långt att han var intresserad av varför det kunde bli så här och vad han kunde göra för att förbättra situationen. Jag åkte iväg och träffade en konkurrent som var mycket skickligare att se, höra och bekräfta mig och det blev en snabb affär.

Jag hade en liknande upplevelse i helgen när jag tog in på ett hotell. Fram tills min fru och jag checkade in hade vi en positiv känsla av hotellet (har aldrig tidigare bott där). När vi kom fram, efter 6 tim. körning, och full av förväntan inför vår helg i storsstaden möttes vi av en humorlös och oengagerad receptionist. Det bemöttandet, även om det var kort, gav en slags bitter eftersmak som hängde kvar länge.

Ja vad lär man sig av dessa fall. Det som förvånar mig varje gång jag upplever något liknande är att detta är Basic. Dvs. jobbar man i service yrken och har med människor att göra borde det vara grundkurs A att man skall vara trevlig och se till att kunderna är sedda, hörda och bekräftade, eller? Är det ingen ledare som introducerar nya i sina roller eller tar man för givet att detta är BASIC och att alla kan och vet detta? Hur många affärer missar de pga. av detta? Förstår ledningen att ändrad attityd kan innebära mer affärer? Jag pratar inte om ”rocket science” (=avancerad lära) utan om grundläggande vänlig och lyhörd bemötande. Att vara intresserad av sin kund och vilja ge den det bästa man förmår.

I bägge dessa fall var personerna i fråga unga och kan inte ha haft så värst mycket erfarenhet vilket för mig betyder att det är än viktigare att se till att de får en ordentlig utbildning/introduktion till sin funktion och att de förstår konsekvenserna av olika bemötanden.

Vad är era erfarenheter?

27 mar

By

Reflektioner

Chefer och ledarskap – en strategisk framgångfaktor?

27 mars, 2013 | By |

åsnaLäste följande i senaste personal och Ledarskap i en artikel som handlade om att intresset för chefsjobb minskat

  • Mellan 2009 till 2011 halverades antal sökanden per utlyst chefstjänst
  • Värst är det i offentlig verksamhet
  • Färre kvinnor än män är intresserade
  • Samtidigt ÖKAR antalet utlysta chefstjänster (40-talisterna försvinner)

Om man beaktar detta och samtidigt säger alla prognoser att det kommer att råda brist på kvalificerad arbetskraft. Jag vet att många företag inte kan expandera i den takt de önskar pga. att de inte hittar tillräckligt duktiga medarbetare. För mig betyder detta att VD:ar och ledningsgrupper måste prioritera denna fråga i större grad än de gör idag, detta är inte bara en HR fråga.

Vi har gjort en undersökning bland VD:ar och resultatet av den oroar mig något med beaktande av ovan. Det de säger, lite förenklat, är att de tycker det är mindre intressant att utveckla medarbetare än strategier och kundrelationer.

Jag tror att högsta ledning kommer att tvingas prioritera denna fråga. Samma undersökning pekar också på att färre av de yngre vill bli chefer. Vi tror att fler och fler vågar ta steget men färre och färre vill göra det. Frågan för många företag blir snarare ”Hur ska vi få fler att vilja bli chefer?”. Många unga idag ser inte alltid de bästa förebilderna. De ser sina föräldrar som arbetar jämt och är helt upptagna av sina jobb dygnet runt. Det ser chefer som går in i väggen. Chefer som måsta säga upp medarbetare och ta en massa jobbiga men viktiga samtal. Kort sagt; de ser mycket av baksidan av chefsarbetet.

Men, det finns fördelar. Den främsta, tycker vi, är möjligheten att påverka sin egen och sin enhets utveckling. En chefsroll ger alla möjligheter till ökad självinsikt. Den ger också en möjlighet till en massa spännande och utvecklande upplevelser man aldrig skulle ha fått annars. Vad händer i omvärlden? Vad innebär det att driva ett företag? Varför reagerar människor så olika trots samma förutsättning? ……………

En utmaning vi tror många chefer kommer att stå inför är förmågan att anpassa medarbetarnas roller och situationer utifrån de förutsättningar som råder för stunden. Både utifrån att företagets situation ständigt förändras men också utifrån att medarbetarnas förutsättningar och vilja att anta större utmaningar varierar över tid. T.ex. vill man inte resa och jobba kvällar om man har småbarn eller så kanske man vill ta ett uppehåll för att utveckla sig själv eller resa. Eller varför inte bara kunna byta arbetsuppgifter? Att kunna variera arbetsförhållandena blir allt viktigare om man vill behålla personalen längre och följa kundens behov snabbare.

Det är nog hög tid att fundera på vad vi vill ha för ledarskap imorgon som både tilltalar de ”nya cheferna” och skapar framgångsrika företag.

Om det är sant att antalet psykopater bland våra chefer ökar (för att grogrunden är så god) behöver vi nog verkligen ta oss en ordentlig funderare på vad för slags företag vi vill skapa imorgon.

Vad tror du behövs för att attrahera de yngre till att bli chefer?

05 mar

By

Reflektioner

Prata innovation ger inga resultat!

5 mars, 2013 | By |

Darwin hyshar1Hade Charles Darwin levt hade han säkerligen funderat över allt prat om ”change management” och varför anpassningsförmågan är så låg i praktiken. I allfall funderar jag på det. De flesta är överens om att den höga förändringstakten är här för att stanna. Ständiga förändringar är inte längre något som är på väg – det är det nya konstanta läget.

Sverigestudien (www.sverigestudien.se ) som är en bred kartläggning på våra värderingar, tankar om oss själva och våra arbetsplatser är ett av många exempel som påvisar den konstanta förändringstakten. Ännu mer intressant är att studien också drar slutsatsen att vi ännu inte hunnit vänja oss vid de ständigt rörliga förutsättningarna, att vi önskar vara mer anpassningsbara än vad vi i dagsläget är. Jag och mina kollegor pratade om detta häromdagen, vi kan konstatera att högre chefer och ledningsgrupper utgör inget undantag från gemene man gällande anpassningsförmåga. Lite orättvisvist uttalat kanske med tanke på att ledningsgrupper på ett sätt jobbar med anpassning hela tiden – jag kommer strax tillbaka till detta.

Även Regeringen har satt luppen på innovation och dess betydelse för konkurrenskraften. De har arbetat fram en Innovationsstrategi för Sverige (www.regeringen.se/sb/d/15700/a/201184 ) som börjar så här; ”Innovation börjar med människan. Det är människor som får idéer och utvecklar kunskap”. Detta vet vi om och vad jag kan se finns det redan ett rejält utbud av olika typer av utvecklingskoncept för att människor ska bli mer innovativa och kreativa.

Men… jag tror inte det är främst där som skon klämmer först och främst. Nu tillbaka till ledningsgrupperna – jag tror mer att den främsta utmaningen ligger i att klara av att överge gamla stela ledningsstrukturer. Då tänker jag både på incitamentsystem, affärsplanprocesser som har för långt planeringsperspektiv men även på den ledarskapskultur som ledningen står för varken de vill eller inte. Så nu till några frågor att fundera på…
Er ledarskapskultur och era ledningsstrukturer, i vilken grad är de Innovationsdrivande? Hur enkelt är det för era chefer, att designa om planer och aktiviteter samtidigt som ni jobbar på och förutsättningarna hela tiden förändras?

Vem vet, kanske är Darwins tes om annpassningsförmåga mer relevant för näringslivet nu än på åratal…?
Du kan göra en första 3-minuters test för att testa ditt företag.  Farida Rasulzada (Kreativitetsforskare, Lunds Universitet) har gjort ett enkelt ”test”. Hon har satt ihop 10 frågor där du kan få en första känsla för hur det står till med kreativiteten hos er – om du svarar ärligt då förstås…
http://farida.se/kreativt_test_Farida.pdf

05 feb

By

ForskningReflektioner

Varför slösar så många ledningsgrupper bort sin tid?

5 februari, 2013 | By |

Ledningsgruppen slösar tid på historien när det är framtiden de ska designa!

ledningsgruppVi har arbetat med över 150 ledningsgrupper. I över 100 av dem har vi gjort mätningar genom en enkät och intervjuer. Vår egen forskning säger att i mindre än 10 % av dem har medlemmarna samma syn på gruppens existensberättigande.
Den första slutsatsen är att det är alldeles för många ledningsgrupper som slösar tid och energi på grund av att de inte har tydliggjort syftet med varför de finns till. Man kan ju vända på perspektiven genom att göra följande lilla tankeexperiment med sin ledningsgrupp

”Tänk er att ni tar bort er som grupp från företaget under ett år. Vad är det som inte sker då som är viktigt för företaget?”

Vill man vara riktig elak kan man lägga till frågan; ”det kanske till och med blir bättre?”.

Detta är nog inte frågor du ska kasta ut under ett 5 minuters möte men varför inte när ni har ett lite längre möte och du känner att kommunikationsklimatet är rätt.

Det ägnas alldeles för mycket tid åt historia! En tidsstudie vi gjort visar att ca 75 % av mötestiden går till att prata historia, dvs. rapportering, 15 % till kortsiktiga beslut och endast 10 % till att diskutera strategiskt framåtsyftande frågor.

Av alla ledningsgrupper vi arbetat med så har ingen sagt att det är deras huvuduppdrag att ha koll på historien. Självklart är uppföljning och rapportering viktigt så att man har koll på nuläget men ska det få ta ett så stort utrymme?
Det är ofta lätt att falla ner i operativa frågor. De frågorna är lättare att lösa och det finns nästan alltid ett rätt eller fel. Strategiska diskussioner är ofta jobbigare. Man orkar inte ta strategiska diskussioner mycket beroende att dessa kommer med frågor som bygger på tro och antaganden.

Och vad händer om ledningsgruppen arbetar på för operativ nivå med beslutsutrymmet genom hela organisationen. Kvar för gruppcheferna blir inte mycket utrymme för egna beslut och initiativ. Något som, paradoxalt nog, ofta eftersöks av chefer.

16 jan

By

Reflektioner

Skall man alltid tala sanning?

16 januari, 2013 | By |

250px-Pied_Piper2Jag spinner vidare på min förra blogg, Ledarskapstrender, kan vi tro på dem, som handlade om transparens och att vara öppen och ärlig. Jag träffade på följande situation i veckan som föranledde mig att reflektera.

Ett företag står inför stora utmaningar där man tydligt ser minskning av order. Detta kommer troligen påverka verksamheten genom minskning av bemanning och verksamhet. Samtidigt gäller det för alla att kämpa på och inte ”ge upp”. Företagsledningen inser att de måste satsa på ledarskapet och då speciellt första linjens chefer. Nu infinner sig den stora frågan – hur mycket skall ledningen säga om den verkliga situationen? Det finns en viss farhåga, från högsta ledningen, att cheferna ”tappar lusten” om dom får veta den nakna sanningen och att det kommer att påverka medarbetarna och därmed verksamheten ännu hårdare än annars.

Jag tror att man måste vara så rak och ärlig som man kan från ledningens sida för att inte satsningen slår bakut med stort missnöje, besvikelse och känsla av att ha vilseletts. Man måste tala om vilka beslut som är fattade och vilka som inte är det. Man måste bekräfta att det finns oro och rädsla och hjälpa till att hantera det. Är man öppen från ledningens sida och samtidigt engagerar cheferna i att hantera situationen och att ta ansvar tror jag man i längden får ett mycket bättre resultat än att dölja viss fakta och hoppas på det bästa.

Jag var själv utsatt för en liknande situation för några år sedan då vår vårt företag fick minska verksamheten kraftigt pga marknadssituationen. En av våra värderingar var ”vi är ett mänskligt företag” och detta ville vi verkligen efterleva i den omställningsprocess vi skulle genomföra. Vår utmaning inför förändringen var att få alla medarbetarna engagerade. Vår devis för detta var

  • Medarbetare måste förstå
  • Medarbetare måste acceptera
  • Medarbetare måste känna sig delaktig

Vår strategi var att jobba genom cheferna. Vi inledde utbildningsinsats för cheferna för att just skapa trygghet och praktiska tips och råd inför förändringen. När vi senare mätte processen genom att fråga medarbetare, både de som var kvar och de som fick lämna oss, fick vi mycket positiv respons. En av de största värden vi fick var att alla medarbetarna var fortfarande mycket positivt inställd till företaget och kunde rekommendera företaget för både presumptiva kunder och medarbetare

Vad tror ni? Egna erfarenheter? …..

”I think the leadership of a company should encourage the next generation not just to follow, but to overtake.”

Anita Roddick, The Body Shop

18 dec

By

Reflektioner

Ledarskapstrender, kan vi tro på dem?

18 december, 2012 | By |

spaningNu har jag hört det ett antal gånger så jag börjar tro att det verkligen är en trend. Jag hörde Shinya Yamanaka (årets nobelpristagare i medicin) tala om detta i ”snillen spekulerar” på TV. Jag läste sedan en intervju med Jens Henriksson (VD för stockholmsbörsen) där han också sa det. Även den nytillrädde sjukhusdirektören för Sahlgrenska universitetssjukhus, Barbro Fridén, säger det.

Vad är det nu dessa säger som har fascinerat mig och ingivet mig hopp om framtiden. Dom säger att ledare, forskare, läkare och andra i ledande ställning måste vara mer öppna och ärliga. Helt enkelt säga som det är och våga vara transparanta.

Barbro Fridén säger att som chef för Astrid Lindgrens sjukhus införde hon en policy om total öppenhet. ”…. Under 18 månader var våra avvikelser ständigt omskrivna (i pressen). En del tyckte säkert att det var jobbigt men publiciteten gav kraft i förändringen. På tre år lyckades vi halvera antalet vårdrelaterade infektionerna på sjukhuset”.

Hur skall man få med sig sina kloka medarbetare om man tar ifrån dem deras ansvar att hantera öppenheten och ärlighet. Min erfarenhet är att man i någonslags omvänd hänsyn/omvårdnad om sina medarbetare döljer sanningen, lite som att säga att de inte kan hantera den. Tvärtom har jag sett ett otal exempel på att just när ledningen berättar det de vet och dessutom säger att för tillfället är detta allt som de vet eller som är bestämt så tas det emot mycket bra av medarbetarna.

En intervju med Håkan Samuelsson i GP idag gjorde mig också glad och hoppfull. Han beskrev sitt ledarskap så här ”…. Jag är en ledare som tror på att vi måste ha en samsyn på målet. Det räcker inte att veta vad som ska göras, det gäller att få folk med sig, för riktig fart tar det inte förrän alla har förstått. Han talar om ett ledarskap baserat på kommunikation, förståelse för målen, men också att fokusera på genomförandet och göra det enklare och snabbare”.

Fantastiskt att ledningen går ifrån det Machiavelliska och inser att det är inte bara ledningen som har hjärnkraft medans ”arbetarna” har muskelkraft. Nu inser man att besluten sker närmast kund och långt ifrån ledningen vilket givetvis måste betyda att alla måste veta och förstå vad som måste göras och inte minst varför.

Har du sett något som har ingivit dig hopp för framtiden?

Med dessa små trendspaningar ser jag med tillförsikt framemot nästa år och önskar er alla en GOD JUL och GOTT NYTT (Ledarskaps) ÅR.

04 dec

By

Reflektioner

Varför händer inget i organisationen

4 december, 2012 | By |

Fastän man beslutat om detta i ledningsgruppen?

250px-Pied_Piper2Vd:n för ett stort konsult företag är frustrerad över att det beslutas aktiviteter i ledningsgruppen men ute i organisationen ser han inget resultat av besluten. Han förstår inte varför. Han tycker att det fungerar som det skall i ledningsgrupp. Han söker oss för att ”effektivisera” arbetet med förhoppningen att få de andra i ledningsgrupp att ”göra sitt jobb”. När vi intervjuar ledningsgruppsmedlemmarna får vi fram följande:

  • flera i ledningsgruppen stod inte bakom planen (vissa sa att planen var obegriplig och därmed svår att följa upp)
  • ingen struktur på ledningsgruppensmöten
  • syftet med ledningsgruppen var oklar samt rollerna och makt/befogenhetsansvaret.
  • den kraftigaste kritiken var riktad mot Vd:n som person och hans ledarskap. Han var strategisk och analytisk begåvad men lyssnade inte på de andra, följde inte upp, hade egen agenda. Detta agerande hämmade utvecklingen av ledningsgrupp.

Våra reflektioner

Det finns många olika skäl till att vi får jobba med en kund. Bakom dessa skäl finns i princip alltid ett annat behov. Om t.ex. ledningsgruppsmedlemmarna har olika uppfattningar om vad dom är till för är det svårt att ta strategiska beslut och olika signaler skickas ut i organisationen. Om inte cheferna fungerar i sina roller så är medarbetarna missnöjda vilket i sin tur minskar kundnöjdhet och lönsamheten. Om inte cheferna själva upplever att de klarar av sin roll så vågar de inte ta egna initiativ och klarar inte att ”stå stadigt när det blåser”.

För att Vd:n skall säkerställa att han/hon verkligen jobbar med att utveckla rätt beteenden är det av avgörande karaktär att han/hon förstår vad som är de egentliga behoven och vilka affärsmässiga konsekvenser de får.

Vd:n behöver säkerställa att alla i ledningsgruppen har samma syn på varför de träffas, vad de ska göra och vilka beslutsmandat som gäller. Alla har sina personliga förväntningar och bakomliggande syften med deltagandet som om de inte kommer upp till ytan kan motverka gruppens möjligheter att lösa de frågor som är syftet med mötet. Ofta är huvudet också fullt av andra saker som kan ”störa” som t.ex. ett gräl hemma på morgonen, en kund som måste få svar innan lunch eller något annat som påverkar deltagarens möjligheter att vara både fysiskt och mentalt närvarande. Vår erfarenhet är att de flesta av alla ledningsgrupper vi jobbat med under åren missar att klargöra syftet med mötet vilket leder till onödiga konflikter, apati, missförstånd och tidsslöseri.

I exemplet ovan hade gruppen inte en gemensam bild av syftet med ledningsgruppen, sin egen roll och därmed mandat. Tilliten mellan gruppmedlemmarna var inte heller helt utvecklad vilket ledde till misstro och därmed ovilja att säga det man egentligen menade.

31 okt

By

Reflektioner

Vad händer om ni plockar bort ledningsgruppen?

31 oktober, 2012 | By |

Man kan fundera över vad som skulle hända om man tog bort hela ledningen under ett år. Blir det sämre eller rent av bättre? En kritisk fråga för varje ledningsgrupp att ställa sig.

Några andra kritiska frågor man bör ställa sig är

  • Vilket mervärde skapar vi och hur eller för att vara mera på ”vad är vår existensberättigande egentligen?”.
  • Vem fattar beslut i Ledningsgruppen idag (formellt och informellt)? Alla vet att det är Vd:n som har formellt ansvar men vilken ambition har Vd:n att skapa delaktighet i beslutsfattande och därmed motverka ”stuprörs agerande”.
  • Vilket uppdrag har vi och av vem? Vad har styrelsen (eller liknande) gett för direktiv och hur väl förankrad är den hos alla i ledningsgruppen?
  • Sitter rätt människor i Ledningsgruppen? Både ur perspektivet kompetens och strategiskt framåtsyftande?
  • Hur väl skiljer Ledningsgruppen Helhet vs. särintressen? Är medlemmarna där för att tillvarata sina egna enheters intressen eller är dom där för företagets bästa?

Vår erfarenhet är att Medlemmarna har olika syn på varför de finns som grupp.

  • Några ser gruppen som en informationsgrupp samtidigt som andra i gruppen vill leda utvecklingen av hela företaget eller kanske tom samhället.
  • Det finns ofta en diskrepans mellan staber (HR; Ekonomi, Marknad) och produktion. En inbyggd rollkonflikt som ofta handlar om ”vem bestämmer över vem”.
  • Vår egen forskning säger att i mindre än 10 % av över 100 ledningsgrupper vi jobbat med har medlemmarna samma syn på gruppens existensberättigande och hur beslut fattas.
  • Många grupper upplever att effektivitet är lika med beslut per minut. Motsägs av vår erfarenhet att mindre än 10% av alla strategiska beslut får genomslag i verkligheten.
  • En tidsstudie vi gjort visar att ca 75 % av mötestiden går till att prata historia, dvs rapportering, 15% till kortsiktiga beslut och endast 10 % till att diskutera strategiska frågor framåtsyftande frågor.

Några konsekvenser av detta är att strategiska frågor stannar i ledningsgruppen. De går inte ens vidare förbi ”nästa nivå” pga överprövning, rädsla, upplevelse av ej realiserbara, oviktiga etc. Eller de blir ofta för många projekt på en gång när organisationen behöver hjälp med att prioritera inte tvärtom.

Känner ni igen er? Vad gör ni åt det?

Vi håller på att skriva en bok om våra erfarenheter om ledarskap i allmänhet och ledningsgrupper i synerhet. Vi är mycket intresserade av dina åsikter.

21 okt

By

Reflektioner

Förstår du Håkan Samuelssons angreppssätt för Volvo PV?

21 oktober, 2012 | By |

Han har ännu inte som VD hunnit tydliggöra hur han ska vända trenden men utifrån uttalanden i media från styrelsen tonar en bild fram som jag inte förstår. Då Håkan Samuelsson själv varit med i styrelsen utgår jag ifrån att han delar styrelsens syn på vad det är som är grundproblemen. Jag har uppfattat att man menar att grundproblemen är Europas bilkris, trög modellutveckling, lågkonjunktur och valutaproblem.

Klart är detta problem, absolut, men inte grundläggande problem tänker jag. Varför? Försäljningstappet gentemot konkurrenterna började innan både Grekland kris och den svenska kronans kursvandring uppåt. Att Volvo över en relativt lång period säljer färre bilar än konkurrenterna och inte klarar komma upp i den försäljning som de gång på gång sagt behövs oroar. Det är  i detta läget styrelsens och Håkan Samuelssons uttalanden som fokuserar på konjunkturläget, strukturförändringar i bilbranschen och valutafluktuationer förvånar mig.

Det jag saknar är ett tydliggörande om att frågor som varumärkets styrka/brister, försäljningsstrategi och försäljningsförmåga är kritiska frågor att ta tag i. Kanske har du sett eller hört ledningen lyfta fram detta? Jag har missat det i alla fall.

Här tror jag att Håkan Samuelssons ledarskap kommer att sättas på prov, mer än vad de flesta kanske tänker sig. Det är ingen liten utmaning att bita i. Att balansera mellan att hantera branschens pågående omstrukturering och företagets långsiktiga förmåga att sälja sina bilar. Jag tror inte Volvo är ett undantag från oss övriga svenskar när det gäller synen på Kundfokus. I den färska Sverigestudien visar det sig att vi prioriterar Kundfokus först på 37e plats när de flesta av de länder vi jämför oss med  placerar detta mellan 1-5 plats!

Det ska bli intressant att se hur den nye Volvo ledaren klarar driva kulturförändringen mot att få företaget mer kund/försäljningsorinterat. Jag utgår ifrån att detta är en viktig fråga och en diger ledarskapsuppgift för 100-tals topp chefer i Volvo även om det inte kommer fram i media…!?

09 jun

By

ForskningReflektioner

9 av 10 företag är för tröga i beslutsfattandet – Akta er!

9 juni, 2012 | By |

I Dagens Industri skriver Mosse Wallén om det nyligen framtagna resultatet av Säljindikatorn, en undersökning som bygger på intervjuer av försäljnings- och marknadschefer i 100 st medelstora och stora bolag, läs gärna artikeln  http://di.se/Artiklar/2011/11/9/250507/Borsbolagen-Vi-ar-for-troga/.

Enligt artiklen är en av slutsatserna att svenska bolag nu är på väg att bli rejält omkörda av utländska företag som inte använder den svenska konsensus kulturen i beslutsfattning. Man skriver att svenska företag måste ta bort beslutströgheten, hitta andra förankringsmetoder än ändlösa diskussionsmöten – det tar helt enkelt för lång tid att ställa om och agera på nya kundbehov.

För inte länge sedan fick vi i Sverigestudien (http://sverigestudien.se/) veta att vi svenskar sätter Kundfokus först på 47e plats, dvs vi har 46 andra värdeord vi prioriterar högre. Värderingsundersökningen görs i de flesta länder vi brukar jämföra oss med och det är enkelt att sammanfatta hur vi skiljer ut oss den här gången, Kundfokus är MYCKET mindre viktigt för oss än för de flesta andra.

Det klart att kombinationen lågt Kundfokus och att 9 av 10 företag i undersökningen ovan anser att de är alldeles för tröga jämfört med utländska konkurrenter är dyster läsning. Det ger inte direkt några EM-slutspel vibrationer i företagende och affärsmannskap… Här har vi anledning att akta oss, eller hur!?

Det finns andra anledningar för att vi ska akta oss. Vad tror ni de flesta cheferna tänker som i artikeln läser; ”företagen måste skapa beslutsmandat och ta fram chefer som vågar fatta beslut”? Förmodligen planerar de redan om hur de tänker ta beslut och driva sina beslutsfrågor – hoppa över några avstämningssamtal där, skippa några förankringsmöten här och helt enkelt sätta ned foten och säga till hur det ska bli.

Jag är övertygad om att, det de tänker, är helt rätt i många fall och jag är lika övertygad om att det blir helt fel i andra fall. Speciellt fel blir det om man som chef glömmer att fundera på vilket verkligt mandat man har och slarvar med att förklara varför.

Med verkligt mandat menar jag det förtroende organisationen och medarbetarna har för chefen som fattar beslutet. Litar jag på att han/hon har tillräckligt med kompetens för att ta beslut i frågan och litar jag på att han/hon kommer att bry sig om hur vi ska lyckas att genomföra beslutet – eller kommer han/hon att springa på andra bollar så fort beslutet är taget…

Det underliga med förklara varför är att alla förstår hur illa det går med implementeringen av beslutet om inga eller få förstår orsaken till varför man tar beslutet – ändå slarvar man så mycket här. Vad är orsaken? Har man för bråttom, svårt att hitta logiken eller är man rädd för responsen om man förklarar varför…?

Kanske är detta något för dig att fundera på? Hur du kan minska trögheten i beslutsgången utan att genomförandet av beslutet kör ned i diket?

 

 

 

Prenumerera på den här bloggen.
Subscribe to this blog

Ledarskaparnas nyhetsbrev

Kunskap och inspiration i din e-postlåda varje månad. Prenumerera här.

Ledarskaparnas newsletter

Knowledge and inspiration in your mailbox every month. Subscribe.

Kontaktinformation

Kontakta oss:

Följ oss: