Image Image Image Image Image Image Image Image Image

Blogg - Ledarskaparna

15 okt

By

Svanenmärk ditt ledarskap som Brain Friendly

15 oktober, 2018 | By |

Står du mitt i, eller framför ett förändringsprojekt på arbetet? Upplever du att det känns motigt att få dina teammedlemmar att acceptera förändringen? Medverkar de eller motverkar de förändringen?

I så fall ska du vara tacksam och glad! Att känna motstånd och vilja att motarbeta förändringar är nämligen helt normalt och biologiskt betingat i våra hjärnor.

 

När ännu fler chefer och ledare skaffar sig kunskap om hur våra mänskliga hjärnor är beskaffade, kommer det inte bara att bli lättare att leda i förändring. De själv kommer med stor sannolikhet att trivas bättre i sina ledarroller, eftersom ett brain friendly-ledarskap går åt två håll.

När du börjar lyssna och ställa fler nyfikna frågor,  d v s fyller två av tre basala mänskliga behov av att känna sig värdefulla och omtyckbara, kommer du att få uppskattning tillbaka. När du börjar uppmärksamma och vidarebygga på dina medarbetares idéer, kommer du att få fler perspektiv på viktiga frågor, och därmed öka förutsättningarna till att fatta smartare beslut. När du börjar ge, och be om feedback på vad andra och du själv gör bra, kommer du att skapa trygghet och få bekräftelse på vilka dina styrkor är. Positiv feedback smittar nämligen. Prova!

Vad har allt detta att göra med förändringsarbete?

Det har allt att göra med det. Hjärnforskarna har blivit allt mer övertygade om att våra sociala behov är lika viktiga för hjärnan som våra grundläggande överlevnadsbehov. En omorganisation, införandet av nya IT-system, eller nyrekryteringen av flera teammedlemmar, upplevs som sociala hot. Hjärnan reagerar då på samma sätt som när den upplever brist på mat eller ett fysiskt hot mot vår säkerhet. Lägger sig hjärnan i ”hotläge”, har vi svårt att koncentrera oss på något annat än att på alla sätt försöka undvika hotet. Tunnelseende, apati, aggressivitet eller nedstämdhet är olika reaktioner på förändring, som du säkert känner igen både hos dig själv och andra.

I grunden handlar detta om att som chef förstå hur du ökar den sociala tryggheten på arbetsplatsen. Vill du veta mer? Hör av dig!

05 okt

By

Makten vi har och vad den gör med oss

5 oktober, 2018 | By |

Neuroleadership Summit 2018 i New York pratar vi om makt. Definitionen på makt, hur den kan användas och missbrukas, samt vad den gör med dem som har makt. Det visar sig att det händer något i hjärnan hos individer med konstant makt över tid. Det här är spännande och jag ska försöka sammanfatta lite av vad hjärnforskningen säger om begreppet.

Att prata om makt i chefsgrupper blir lätt laddat. Vi har ett komplicerat förhållande till ordet och det klingar inte odelat positivt. Att prata om beslutsmakt och informationsmakt, om hierarkisk makt eller annan makt är svårt. Makt som begrepp i sig har en negativ klang och det är synd. Som ledare och chefer har vi makt och det ska vi tala om. Vi ska också använda den, bruka den. Det är en del av det uppdrag vi fick när vi blev ledare eller chefer. Att missbruka sin makt är dock något helt annat, det ska vi passa oss för.

Forskningen under konferensen inom Neuroledarskap definierar makt som ”asymmetrisk kontroll över värdefulla tillgångar”. En obalans över tillgångar, där ordet tillgångar kan vara resurser, människor, kapital, information, färdigheter, etc. Makten kan skifta från situation till situation och som individ kan jag uppleva makt i vissa sammanhang och grupper och mindre makt i andra. Som barn kanske jag gör flest mål av alla i fotbollslaget, det ger mig makt och status. Som tonåring kanske jag kommer från en familj där vi har råd med dyra kläder och resor, det ger mig makt och status. Som vuxen kanske jag är chef och leder och fördelar arbetet på min arbetsplats. Det ger mig makt och status. Och motsatsen i de tre exemplen motsvarar maktlöshet.

Vad som är intressant är att det händer saker i hjärnan hos människor med makt. De personerna tenderar att förflytta sitt fokus från människor till mål och om de inte är medvetna om detta, kan de tappa delar av förmågan att se andras perspektiv, se konsekvenser genom andras linser. Makt isolerar, pratas det om på konferensen.

Man ser också att optimism och tilltro till att det kommer att gå bra, ökar i takt med ökad makt, vilket i sin tur innebär att man blir mer riskbenägen. Och med ökat risktagande, ökar fönstret till nya insikter och innovation, vilket i sin tur kan ge än mer makt och status. En positiv cirkel. När vi ger team mer makt och inflytande över beslut, vägval och arbete, stärker vi alltså innovationskulturen. De med hierarkisk makt bör alltså släppa sin makt till teamen för att främja innovationskraften.

Tillbaka till vad makt gör med oss som individer; studier visar att hjärnaktiviteten hos personer med makt ökar vid konflikt och stress. De agerar. Hos personer utan makt minskar hjärnaktiviteten. De riskerar att paralyseras. Överlag har individer utan eller med låg makt, högre stresshalter och högre blodtryck än de med hög. Över tid har maktlöshet hos individer inom våra organisationer förödande konsekvenser; håglöshet, bristande motivation, bristande handlingskraft. Vanmakt. När vanmakten smyger sig in bland våra medarbetare får vi inte den utväxling, det engagemang, den kollektiva intelligens som egentligen finns vilande i organisationen.

Vad finns det då för lösningar att tillgå för en mer demokratisk fördelning av makt i organisationer och företag? Kortfattat handlar det om allt från att se över en hierarkisk organisationsstruktur, beslutsprocesser, autonomi för individer och team, bygga tillit och se till att vi har samsyn kring syfte men frihet att välja vägen dit. De två nyckelord lyfts fram vid presentation av forskningsresultaten är Involvera och Fördela ansvar. Där bör vårt fokus som ledarskapsutvecklare ligga!

05 okt

By

Ledarskaparna slår ett slag för ett Growth mindset

5 oktober, 2018 | By |

 

Arbetet som Ledarskapare har sett lite annorlunda ut de senaste dagarna.

Jag och en kollega deltar på en konferens om neuroledarskap i New York.  Här får vi lyssna på de skarpaste hjärnorna inom hjärnforskningen, kopplat till ledarskap och organisations-utveckling. Ledarskaparnas förväntningar på konferensen har såklart varit skyhöga! Vi vill alltid lära oss nya saker, nätverka och skapa förutsättningar för att göra nya affärer. När en Ledarskapare står framför dig och ditt team eller ledningsgrupp, vill vi att ni ska känna förtroende för vår kunskap. Och vad är då bättre än att få kunskap direkt från hästens mun?

Temat för konferensen är change och framtiden. En fråga alla vill ha svar på här på konferensen, är hur ledare och chefer kan tänka och leda smartare med insikt om hur vår biologiska hjärna fungerar. Vi får inga klassiska verktyg under föreläsningarna. Inga listor med ”så här ska du göra för att bli en bättre chef”. Istället planterades ett mindset de kallar för ett growth mindset. Kortfattat handlar det om hur vi kan anpassa oss till ständiga förändringar genom att tänka och kommunicera enligt några mycket basala regler.

Ett growth mindset påverkar två nivåer – individnivå och organisationsnivå. Forskningen visar att människor som lär sig av sina misstag, reflekterar över sitt arbete och vad som har gått bra och var man körde i diket och klargör vad man vill förändra till nästa gång, lyckas bättre eftersom de har lättare att anpassa sig till ett ständigt förändrat arbetssätt, omorganisationer, uppstart av nya projekt mm. Hört det förut?

Jag med! Vi vet att vi alla behöver hantera en ständig förändring, både privat och på jobbet.

På organisationsnivå innebär ett growth mindset att högsta ledningen agerar utifrån att samtliga medarbetare har en potential att lyckas på arbetet. Det innebär vidare att organisationen investerar i utveckling och det innebär att performance models mäter förbättringar, inte resultat.

Den allra viktigaste lärdomen till att lyckas med CHANGE är att fokusera på att lära sig av sina egna och andras misstag.

Och ledningsgruppen på Neuroleadership institute, med gurun David Rock i spetsen, hur jobbar de själva? Jo, på ledningsgruppsmöten går de alltid laget runt och delar med sig av det som gått bra sedan sist, nyheter,  och  de korar ”månadens misstag”.

Jag har i många år uppmuntrat organisationer och ledare att införa ”fuck up meetings”. Därför kändes mycket tillfredsställande att få det validerat idag. Direkt från hästens mun… Här vill jag utmana dig som läser detta. Hur kan Du skapa förutsättningar (mod, vilja och fokus) på din avdelning så att ni börjar prata om misstag? När ska du börja? När ska du skriva in det i din kalender?

Hör av dig om du vill diskutera mer.

24 sep

By

Från Selfish Mindset till Cooperative Mindset

24 september, 2018 | By |

Jay Van Bavel forskar inom social neurovetenskap där han fokuserar på gruppidentitet och samarbete och att vår tillhörighet i grupper påverkar våra beteenden och åsikter. Han har i sina senaste studier kommit fram till att ju starkare en grupps gemensamma identitet är, desto starkare blir gruppens samarbete och kollektiva intelligens.

En stark gruppidentitet behöver dock inte betyda att alla är lika eller tänker likadant utan det handlar om hur vi ser på och förhåller oss till varandra. Att vi känner stark identifikation utan att vara likriktade.

När vi som individer är villiga att uppoffra oss och anstränga oss för gruppen, ökar dessutom vår kollektiva intelligens. Van Bavel beskriver kollektiv intelligens som grupper som presterar bättre än summan av de enskilda delarna. Det som i det dagliga skiljer kollektivt intelligenta grupper från andra är bla deras kommunikativa förmåga, lyssnarklimat och förmåga att lösa problem gemensamt.

Hur kopplas då ovanstående till hjärnforskningen och den kommande konferensen om Neuroledarskap i New York i oktober? Att samarbeta är svårt, menar Jay Van Bavel, det kräver en hel del ansträngning för vår frontallob för att vi inte ska falla tillbaka till gamla vanemönster eller beteenden som gynnar oss själva som individer. I samarbetskulturer behöver du som individ flytta fokus till teamets och gruppens gemensamma prestation. Det handlar till stor del om att vi med träning behöver omprogrammera oss själva så att vi får belöningssignaler för när ”Vi:et” lyckas, i stället för när ”JAG:et” lyckas. Det vi tränar på blir vi bättre på och det som tidigare var svårt blir naturligt. I organisationer, team och grupper med stark samarbetskultur, faller sig samarbetet naturligt för individerna.

Men hur går vi från träning till att det faller sig naturligt? Van Bavel menar, föga förvänande, att det inte sker av sig självt eller av en slump. Det kräver medvetet arbete – där frontalloberna får jobba hårt! – inom både kultur, ledarskap och organisation! Dels handlar det om att rekrytera ”cooperators” och inte bara individualister med vassa armbågar. Dessutom ska man öppet visa uppskattning och lyfta fram de individer som jobbar för och främjar samarbete och samverkan. Och inte minst behöver man säkerställa att ledare och chefer i sina beteenden och förhållningssätt är goda förebilder! Genom uthålligt, långsiktigt arbete med kultur, värderingar, spelregler, förhållningssätt, etc, kan man förflytta en organisation från ”Selfish Mindset” till ”Cooperative Mindset” och eftersom vi tenderar att göra det vi mäts på, behöver sättet vi följer upp individer, team och prestation på, utvecklas i takt med kulturförändringarna.

Detta, och mycket mer, ska vi fördjupa oss ytterligare i under tre utvecklande dagar på Neuroleadership Summit i New York den första veckan i oktober!

 

22 maj

By

Leda smartare med Neuroledarskap!

22 maj, 2018 | By |

Kunskap om hur den mänskliga hjärnan fungerar började smyga sig in i ledarskapsutvecklingen mer och mer.

2018 konstaterar vi alla att neuroledarskap har blivit en lika självklar del inom ledarskap (eller borde vara!) som att alla grupper genomgår en utveckling genom olika faser.

Hur insatt är du och din organisation i SCARF och att bli en bättre förändringsledare med hjälp av kunskap om hjärnan?

Är svaret ”inte så insatt”, är du inte ensam! Fortfarande är det fler konsulter inom ledarskap, än chefer och ledare som har litteratur om hjärnforskning på nattygsbordet.

När jag googlar neuroledarskap får jag ca 5000 träffar, och högt upp i träfflistan kommer reklam för den intressanta boken med samma namn, av Katarina Gospic och Stefan Falk.

Vill du veta mer om hur du kan leda smartare och minimera frustrationen över hur du ska disponera din tid som ledare, är det en god start att läsa den.

Får du blodad tand eller helt enkelt vill gå till internationella källor finns en lösning på det också. Vi på Ledarskaparna är mycket nyfikna på ämnet och tror på att detta forskningsområde kommer att vara i fokus i framtida ledarskapsutvecklingar.
Jag och min kollega skall resa till New York i höst och delta i årets största konferens med workshops och seminarier om neuroledarskap – Neuroleadership Summit 2018.

Förra årets tema var The neuroscience of smarter teams and of the agile organization. I år är inte temat fastställt ännu, men vi är säkra på att det kommer att bjudas på fortsatt forskning kring vad som skapar effektivitet och psykologisk trygghet i team. För det är med teamen i fokus som dagens och framtidens ledare kommer att göra skillnad!

Hör av dig till oss på Ledarskaparna med dina frågor kring ämnet. Vi lovar att ställa dem och vi lovar också att återkoppla till dig.

Skicka till karin@ledarskaparna.se

17 Nov

By

Hur många och vilka ska vara med i ledningen?

17 november, 2017 | By |

Det är rätt konstigt att det inte skrivs mer om hur man bör resonera kring ledningsgruppens sammansättning. Har ni fel sammansatt ledning räcker det inte med en glasklar strategi, var så säker – jag har sett det massor av gånger. Här får du några tips på hur du kan undvika en del av misstagen vi ser.

Utgå från uppgiften ledningsgruppen ska lösa de kommande åren
Det är typiskt två saker som gör val av sammansättning svår. Dels att man som vd har med sig ett arv i form av personer som tar det för givet att de ska vara med i ledningen. Dels att man har ett tryck från personer som tar till alla möjliga knep för att komma in.

Hur man än vrider och vänder på det har ledningsgruppen en uppgift att lösa, låt just detta vara utgångspunkten. Så vilka frågor är kritiska för att lösa uppgiften? De personer som genom sin kompetens eller roll i organisationen bäst bidrar i de kritiska frågorna är såklart heta kandidater.

Less is more! Våga håll emot och börja hellre med några få
Jag vet inte hur många gånger jag coachat vd:ar i att orka hålla emot trycket att utöka ledningen. Många frågar ”hur många ska man vara”. Såklart varierar det beroende på ledningsgruppens syfte. Samtidigt är ett ärligt svar på frågan, mellan cirka sex och nio personer i något större organisationer. Generellt sett.

För varje person som tillkommer blir det svårare att bygga en stark tillit och att hålla ihop ledningsarbetet. Du vinner mycket på att börja med en liten grupp och sedan ta in de personer som ni efterhand ser behövs för att lösa uppgiften. Kom ihåg att det inte bara är du som ska investera tid i att bygga relation med ny medlem, det gäller alla andra i ledningen också!

Det är inte position man får, utan istället en uppgift att lösa
I en del ledningsgrupper har medlemmarna ett prestigelöst förhållningssätt till sitt medlemskap och fokuserar istället på vad de kan bidra med för att lösa uppgiften. De ledningsgrupperna klarar att ställa om till nya förutsättningar snabbare. Att vara följsam i olika faser och utmaningar är en framgångsfaktor.

Då menar jag inte att man ska byta personer så fort problemställningarna ändras. Men att ständigt vara tydlig med att ledningen är sammansatt utifrån vilken uppgift den har att lösa – och att den uppgiften kommer att ändras över tid – ger mer fokus på uppgiften än på positionen.

Hur tar du reda på om det är en Jag- eller Vi-person?
Fundera på vilka frågor du kan ställa för att ta reda om personen helst vinner som lagmedlem eller som individ. Många gånger kan en Vi-person med sämre kompetens fungera bättre i ledningen jämfört med en Jag-person med högre kompetens.

Ju mer enhetlig ledningsgruppen agerar desto bättre är oddsen för att klara att driva igenom förändringar på ett smidigt sätt. Det räcker med att en person ”kör sitt eget race” för att organisationen upplever en spretighet. Underskatta inte kraften i en enad ledning!

06 Nov

By

Vi är sociala djur mer än vi både anar och kanske vill erkänna

6 november, 2017 | By |

Tror du att du har en egen fri vilja att vara den du själv vill, oavsett din omgivning? Tror du att dina personliga åsikter och uppfattningar format dig? Tänk igen. Mycket av detta har ”inplanterats” av andra. Det mesta vi gör från det att vi föds, är att se till att vi anpassar oss till vår sociala omgivning för att få uppskattning, känna att vi tillhör och passar in. Vi strävar hela livet mot det som ger oss lycka och undviker det som ger oss olycka. Att ”passa in” ger oss mer lycka än att inte passa in.

Dessa kontraintuitiva påståenden är inte mina utan kommer från den senaste neuroforskningen. Matthew D Lieberman beskriver i senaste mycket intressanta bok, Det sociala djuret hur allt hänger ihop. Han visar hur scanning av hjärnan påvisar hur oxytocin, spegelneuroner, självkännedom och självkontroll har det gemensamma att det hjälper oss att ”smälta in” i vår omgivning. Vi vill tillhöra flocken och kan göra mycket som till och med går mot våra egna värderingar för att se till att vi är en del av den. Flocken kan vara Hells Angels eller någon annan icke rumsren sådan, men jag tänkte fortsättningsvis prata främst om tillhörighet i team, projekt på jobbet eller privat.

Matthew hänvisar till David Rocks SCARF (Status, Certainty, Autonomy, Relatedness & Fairness [status, visshet, självständighet, samhörighet och rättvisa] som motiverande drivkrafter vid förändring av beteenden. Enligt Matthews forskning är det framförallt status, samhörighet och rättvisa som kan väcka reaktioner av social smärta respektive njutning i hjärnan, dvs påverka om jag vill vara med eller inte.

  • Status – att jag känner mig betydelsefull i teamet (”flocken”) och att andra sätter värde på mig. Forskning har visat att jag hellre får status i teamet är monetär ersättning!
  • Samhörighet – man har kunnat visa att förutom den enskildes kompetens är dess förmåga att jobba med andra det som gynnar produktiviteten mest (visat sig än viktigare för team som vill ha en kultur präglad av innovation och kreativitet).
  • Rättvisa – man har kunnat påvisa att hela 20% av produktiviteten kan hänföras till upplevelsen av rättvisa (rättvisa aktiverar samma belöningskretsar i hjärnan som att vinna pengar).

En av mina slutsatser – kopplat till att vilja skapa ett engagerat team – när jag läst Matthews bok är

  • Se till att alla blir sedda, hörda och bekräftade (det är ett ansvar som alla i teamet skall dela, men chefen får föregå med gott exempel, vara en katalysator). Förstärk att vi är ett team och inte enskilda individualister (hur smarta vissa än kan känna sig). Kanske måste ni också fundera på huruvida er incitamentsstruktur gynnar eller motverkar syftet.
  • Skapa ett gemensamt och tydligt VARFÖR. Varför vill jag tillhöra detta team och vad skulle få mig att känna att det är min flock?
  • När vi har vi skapat denna flock gäller det att skapa normer som förstärker teamets gemensamma identitet och individens ovilja att bryta dessa normer. Här är det viktigt att skapa ett gemensamt ägarskap kring teamets spelregler.
  • Se till att alla upplever att alla beslut och åtaganden är rättvisa. Det betyder inte att alla måste få sin vilja igenom men de skall uppleva att de är hörda och bekräftade innan beslut fattas. Man kan acceptera beslut som går mig emot så länge jag känner att det har gått juste tillväga.

En annan intressant undersökning Mathews visade var att 65% hellre valde ny chef än lönepåslag. Denna undersökning gjordes i USA, undrar vad motsvarande undersökning skulle ge för resultat i Sverige?

Lycka till!

26 okt

By

Det känns skönt att jobba i ett ineffektivt team!

26 oktober, 2017 | By |

Årets Summit i Neuroledarskap har just avslutats i New York. Samarbetsförmågan hos team har löpt som en röd tråd mellan flera av seminarierna, liksom kommunikationsförmåga. Förmågan att kommunicera spås bli en central del i performance management i framtiden.

Att många organisationer arbetar mer i projektform och i matrisstrukturer är bara starten på ett nytt sätt att tänka kring ledarskap, där teamen jobbar dynamiskt och växlar roller utifrån uppgift. Ledare idag kan vara medarbetare imorgon. Många chefer och ledare tycker såklart att det känns nervöst. ”Ledare idag SKA vara medarbetare imorgon”, påstår de främsta ledarskapskonsulterna och forskarna, och då blir det inte lika hotfullt, eller hur?

Uppgiften för dagens chefer och ledare blir två saker: ett strategiskt fokus på att bygga och utveckla effektiva team, och att få team att snabbt bli produktiva. Smekmånadsfasen för projekt och nytillsatta chefer blir kortare. Förväntningarna på leveranser bryts ner i faser, och IT-företag kommer inte att vara ensamma om att arbeta med agila metoder. Vi tror att allt fler konsulter inom management, ledarskap, utbildning och IT kommer att konkurrera om att sälja de smartaste agila metoderna till utvecklingstörstiga organisationer.

Ledarskaparnas fokus på att utveckla team till att uppnå synergi och effektivitet får alltså ytterligare stöd i den modernaste forskningen!

Vi har redan skrivit om hur team behöver träna sina förmågor tillsammans med sin teamledare. Detta behöver du som ledare få upp på den strategiska agendan tillsammans med dina chefskollegor.

För att uppnå produktivitet, dvs lyckas med vår arbetsuppgift, behöver relationerna mellan teammedlemmarna att vara trygga och tillitsfulla. När du sätter ihop ditt projekt-ledar- eller arbetsteam, är det toppen om du också funderar ett varv extra på vilka teammedlemmar du väljer. Icke homogena team lyckas nämligen bättre än homogena team.

Det är dock inte så det upplevs av teammedlemmarna själva! Snarare tvärtom, om man ska tro David Rock, Heidi Grant och Jacqui Grey. Teammedlemmarna upplever att det är mycket jobbigare, svårare och mer konfliktfyllt att arbeta med kollegor med olika bakgrund, ålder, kön och erfarenhet.

”Working on diverse teams produces better outcomes precisely because it is harder” säger David Rock.

Därför behöver du vara modig när du sätter ihop ditt team. Du behöver kunna berätta för teamet att istället för att skydda dem från de som tycker annorlunda och kommer från andra avdelningar eller discipliner, kommer du att fokusera på olikheterna i kunskap och erfarenhet. Det den insiktsfulle ledaren vill åt, är många olika perspektiv och problemformuleringar.

Som chef får du gärna berätta att du vet att det kommer att kännas jobbigt och knöligt. Effektfullt blir det om du berättar om din syn på konflikter, och att du kommer att uppmuntra alla att lyfta frågor ni tycker olika om.

Tänkvärt är att när konflikterna i team blir kontraproduktiva och svåra, handlar det sällan om en konflikt i sak. Konflikterna bottnar istället i att personliga värderingar krockar, dvs när grundstenarna för vad som är viktigt för mig som människa inte respekteras eller accepteras av andra i teamet. Och här, kära chef och ledare, har du ett ansvar att arbeta med teamets spelregler.

Hör av dig, om du vill ha tips på hur!

09 okt

By

Vi måste prata om det. Vi måste prata om mobbning av chefer!

9 oktober, 2017 | By |

När Christina Björklund beskriver mobbning av chefer på jobbet använder hon ordet ”rovjakt”.

Vad får du för bild i huvudet när du tänker på jakt? Jag ser ett jagat djur, svettig i pälsen och med ångestfyllda ögon. Som springer för att rädda sitt liv.

Hjärnforskare kategoriserar mobbing som ett trauma. Ett trauma är ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och känslor att de är mycket svåra att hantera. Som du troligtvis bär med dig resten av ditt liv.

Mobbning, i alla dess former, är fördjävligt. Så långt är vi alla eniga. Men sedan går meningarna isär.

Många är de som tänker att tiden läker alla sår, för att till sist göra oss starkare. Precis som om man ska säga ”Tack! Tack för att jag fick vara med om att bli utfryst, förtalad och exkluderad”! Jag har själv tänkt så. Peppat chefer att sätta sig på hästen igen. Bett dem reflektera över lärdomar. Lagt locket på egen skamlig erfarenhet.

Andra förstår att man måste sätta stopp för rovdjursjakten, redan innan bössorna laddas. Problem nr ett är att en mobbad chef skäms för att prata om att bli utsatt för mobbning. Det ingår ju i det informella chefskontraktet, att chefer ska stå ut med att bli kritiserade och ifrågasatta. Problem nr två är att många organisationer accepterar mobbning av chefer. Att acceptera är att inte säga stopp. Att ställa sig åt sidan när drevet går. Att hoppas att det går över. Att hoppas att den mobbade säger upp sig. Eller till slut går i pension.

Jag som arbetar dagligen med utveckling av chefer och organisationer, får en rejäl tankeställare av att lyssna på Christina Björklund. Det är någonting med de snälla organisationerna som skaver. Snällhet och konflikträdsla. Inte en klockren kombo. Jag upplever det som att Christina kastar en boll till mig. ”Varsego´, här får du empiriska data om chefsmobbning. Vad tänker du som ledarutvecklare göra med det”?

Christina, jag tar bollen! Jag kommer att prata om det här på alla ledarprogram, i alla ledningsgrupper och i all chefscoaching. Jag ska försöka att inte hytta med näven. Jag ska göra mitt bästa för att ställa frågor. Jag ska beskriva, att den konflikteskalering som sker i alla andra konfliktsituationer, d v s att konflikten trappas upp i olika steg över tid, inte gäller för chefsmobbning. För pang! Redan dag ett som ny chef på jobbet kan drevet vara där.

En kollega till mig förklarade för mig hur medarbetare i fungerande arbetsgrupper beter sig. ”De skvallrar gott om varandra” sa hon självklart. Vi behöver dra igång en rörelse i team som skapar det goda skvallret! Dela bilder av vad som fungerar och inte fungerar på jobbet. Göra både trivsel och missnöje pratbart. Vi måste sätta stopp för rovdjursjakten innan bössorna laddas.

Ta gärna kontakta om du är nyfiken.

 

26 sep

By

Varför ska teamet få ta en del av mitt ledarjobb?!

26 september, 2017 | By |

Du har en roll som chef.

Kanske har du personalansvar. Kanske leder du projekt och leder personal utan att vara deras lönesättande chef. I ditt uppdrag ingår att både leda dig själv och att leda andra. De flesta chefer med personalansvar har någon gång tänkt på hur lätt allt skulle gå, och hur mycket arbete som skulle bli gjort, om man slapp hantera alla personalfrågor.

Det svåraste är oftast inte att själv utföra en arbetsuppgift. Många chefer vittnar om att svårigheten ligger i att ansvara för att andra gör sitt. Inte bara att få arbetsuppgifterna gjorda, utan i rätt tid och på bästa sätt som mindset.

Låt oss leka med tanken att du just nu upplever att du har kört fast med din arbetsgrupp. Du känner dåligt samvete för att du prioriterar de långsiktiga målen, du springer på möten och inte finns närvarande för personalen. Eller vice versa. Du tänker att det löser sig, för att alla kör fast ibland.

Har du lite tid över, kanske du slår upp en chefstidning och plöjer igenom en artikel om ledarskap. Just den här tidningen skriver om vikten av att ge feedback till sina medarbetare. Du bestämmer dig för att börja med det, det låter lätt, och i artikeln presenteras fyra kortfattade råd.

Roas du av att läsa ledarskapsartiklar kanske du är med i webnätverk och får den senaste forskningen mailat till dig. Du läser om forskare som nu verkar ha kommit på att det är organisationens microsystem, eller team, som man ska satsa på. Du hinner reflektera över din egen roll som chef – behövs jag inte längre? Du minns också ett frukostseminarium du var på, som handlade om de yngre generationernas krav på arbetsgivare. Att de vill ha en stor frihet i att kunna jobba självständigt. Att de förväntar sig att få sätta egna mål. Att de vill bli coachade och inte styrda.

Du har rätt. Det skrivs väldigt mycket om team just nu, och många använder ord som ”självstyrande” och agila team.

Var lugn. Vi kan förklara för dig att du inte behöver vara orolig. Du kommer inte att förlora ditt ledarjobb bara för att du satsar på ditt team eller din avdelning. Du kommer att kunna vara en bra chef även för unga. Och feedback funkar, men inga råd i världen kommer att hjälpa dig om du inte vill eller vågar.

Att jobba med att utveckla din projektgrupp, din ledningsgrupp eller ditt arbetsteam kommer att innebära att du utvecklas. När du bestämmer dig för att satsa på att utveckla ditt team, bestämmer du dig för att ge dig själv ledarutveckling. Du bestämmer dig för att lyckas ännu bättre som chef.

Vad vi på Ledarskaparna menar med självstyrande team handlar inte om att reducera dig i din ledarroll. Det handlar om att ge dig draghjälp av lika många personer som det finns i gruppen.

Kontaktinformation

Kontakta oss:

Följ oss: