Image Image Image Image Image Image Image Image Image

Blogg - Ledarskaparna

17 Nov

By

Hur många och vilka ska vara med i ledningen?

17 november, 2017 | By |

Det är rätt konstigt att det inte skrivs mer om hur man bör resonera kring ledningsgruppens sammansättning. Har ni fel sammansatt ledning räcker det inte med en glasklar strategi, var så säker – jag har sett det massor av gånger. Här får du några tips på hur du kan undvika en del av misstagen vi ser.

Utgå från uppgiften ledningsgruppen ska lösa de kommande åren
Det är typiskt två saker som gör val av sammansättning svår. Dels att man som vd har med sig ett arv i form av personer som tar det för givet att de ska vara med i ledningen. Dels att man har ett tryck från personer som tar till alla möjliga knep för att komma in.

Hur man än vrider och vänder på det har ledningsgruppen en uppgift att lösa, låt just detta vara utgångspunkten. Så vilka frågor är kritiska för att lösa uppgiften? De personer som genom sin kompetens eller roll i organisationen bäst bidrar i de kritiska frågorna är såklart heta kandidater.

Less is more! Våga håll emot och börja hellre med några få
Jag vet inte hur många gånger jag coachat vd:ar i att orka hålla emot trycket att utöka ledningen. Många frågar ”hur många ska man vara”. Såklart varierar det beroende på ledningsgruppens syfte. Samtidigt är ett ärligt svar på frågan, mellan cirka sex och nio personer i något större organisationer. Generellt sett.

För varje person som tillkommer blir det svårare att bygga en stark tillit och att hålla ihop ledningsarbetet. Du vinner mycket på att börja med en liten grupp och sedan ta in de personer som ni efterhand ser behövs för att lösa uppgiften. Kom ihåg att det inte bara är du som ska investera tid i att bygga relation med ny medlem, det gäller alla andra i ledningen också!

Det är inte position man får, utan istället en uppgift att lösa
I en del ledningsgrupper har medlemmarna ett prestigelöst förhållningssätt till sitt medlemskap och fokuserar istället på vad de kan bidra med för att lösa uppgiften. De ledningsgrupperna klarar att ställa om till nya förutsättningar snabbare. Att vara följsam i olika faser och utmaningar är en framgångsfaktor.

Då menar jag inte att man ska byta personer så fort problemställningarna ändras. Men att ständigt vara tydlig med att ledningen är sammansatt utifrån vilken uppgift den har att lösa – och att den uppgiften kommer att ändras över tid – ger mer fokus på uppgiften än på positionen.

Hur tar du reda på om det är en Jag- eller Vi-person?
Fundera på vilka frågor du kan ställa för att ta reda om personen helst vinner som lagmedlem eller som individ. Många gånger kan en Vi-person med sämre kompetens fungera bättre i ledningen jämfört med en Jag-person med högre kompetens.

Ju mer enhetlig ledningsgruppen agerar desto bättre är oddsen för att klara att driva igenom förändringar på ett smidigt sätt. Det räcker med att en person ”kör sitt eget race” för att organisationen upplever en spretighet. Underskatta inte kraften i en enad ledning!

06 Nov

By

Vi är sociala djur mer än vi både anar och kanske vill erkänna

6 november, 2017 | By |

Tror du att du har en egen fri vilja att vara den du själv vill, oavsett din omgivning? Tror du att dina personliga åsikter och uppfattningar format dig? Tänk igen. Mycket av detta har ”inplanterats” av andra. Det mesta vi gör från det att vi föds, är att se till att vi anpassar oss till vår sociala omgivning för att få uppskattning, känna att vi tillhör och passar in. Vi strävar hela livet mot det som ger oss lycka och undviker det som ger oss olycka. Att ”passa in” ger oss mer lycka än att inte passa in.

Dessa kontraintuitiva påståenden är inte mina utan kommer från den senaste neuroforskningen. Matthew D Lieberman beskriver i senaste mycket intressanta bok, Det sociala djuret hur allt hänger ihop. Han visar hur scanning av hjärnan påvisar hur oxytocin, spegelneuroner, självkännedom och självkontroll har det gemensamma att det hjälper oss att ”smälta in” i vår omgivning. Vi vill tillhöra flocken och kan göra mycket som till och med går mot våra egna värderingar för att se till att vi är en del av den. Flocken kan vara Hells Angels eller någon annan icke rumsren sådan, men jag tänkte fortsättningsvis prata främst om tillhörighet i team, projekt på jobbet eller privat.

Matthew hänvisar till David Rocks SCARF (Status, Certainty, Autonomy, Relatedness & Fairness [status, visshet, självständighet, samhörighet och rättvisa] som motiverande drivkrafter vid förändring av beteenden. Enligt Matthews forskning är det framförallt status, samhörighet och rättvisa som kan väcka reaktioner av social smärta respektive njutning i hjärnan, dvs påverka om jag vill vara med eller inte.

  • Status – att jag känner mig betydelsefull i teamet (”flocken”) och att andra sätter värde på mig. Forskning har visat att jag hellre får status i teamet är monetär ersättning!
  • Samhörighet – man har kunnat visa att förutom den enskildes kompetens är dess förmåga att jobba med andra det som gynnar produktiviteten mest (visat sig än viktigare för team som vill ha en kultur präglad av innovation och kreativitet).
  • Rättvisa – man har kunnat påvisa att hela 20% av produktiviteten kan hänföras till upplevelsen av rättvisa (rättvisa aktiverar samma belöningskretsar i hjärnan som att vinna pengar).

En av mina slutsatser – kopplat till att vilja skapa ett engagerat team – när jag läst Matthews bok är

  • Se till att alla blir sedda, hörda och bekräftade (det är ett ansvar som alla i teamet skall dela, men chefen får föregå med gott exempel, vara en katalysator). Förstärk att vi är ett team och inte enskilda individualister (hur smarta vissa än kan känna sig). Kanske måste ni också fundera på huruvida er incitamentsstruktur gynnar eller motverkar syftet.
  • Skapa ett gemensamt och tydligt VARFÖR. Varför vill jag tillhöra detta team och vad skulle få mig att känna att det är min flock?
  • När vi har vi skapat denna flock gäller det att skapa normer som förstärker teamets gemensamma identitet och individens ovilja att bryta dessa normer. Här är det viktigt att skapa ett gemensamt ägarskap kring teamets spelregler.
  • Se till att alla upplever att alla beslut och åtaganden är rättvisa. Det betyder inte att alla måste få sin vilja igenom men de skall uppleva att de är hörda och bekräftade innan beslut fattas. Man kan acceptera beslut som går mig emot så länge jag känner att det har gått juste tillväga.

En annan intressant undersökning Mathews visade var att 65% hellre valde ny chef än lönepåslag. Denna undersökning gjordes i USA, undrar vad motsvarande undersökning skulle ge för resultat i Sverige?

Lycka till!

26 Okt

By

Det känns skönt att jobba i ett ineffektivt team!

26 oktober, 2017 | By |

Årets Summit i Neuroledarskap har just avslutats i New York. Samarbetsförmågan hos team har löpt som en röd tråd mellan flera av seminarierna, liksom kommunikationsförmåga. Förmågan att kommunicera spås bli en central del i performance management i framtiden.

Att många organisationer arbetar mer i projektform och i matrisstrukturer är bara starten på ett nytt sätt att tänka kring ledarskap, där teamen jobbar dynamiskt och växlar roller utifrån uppgift. Ledare idag kan vara medarbetare imorgon. Många chefer och ledare tycker såklart att det känns nervöst. ”Ledare idag SKA vara medarbetare imorgon”, påstår de främsta ledarskapskonsulterna och forskarna, och då blir det inte lika hotfullt, eller hur?

Uppgiften för dagens chefer och ledare blir två saker: ett strategiskt fokus på att bygga och utveckla effektiva team, och att få team att snabbt bli produktiva. Smekmånadsfasen för projekt och nytillsatta chefer blir kortare. Förväntningarna på leveranser bryts ner i faser, och IT-företag kommer inte att vara ensamma om att arbeta med agila metoder. Vi tror att allt fler konsulter inom management, ledarskap, utbildning och IT kommer att konkurrera om att sälja de smartaste agila metoderna till utvecklingstörstiga organisationer.

Ledarskaparnas fokus på att utveckla team till att uppnå synergi och effektivitet får alltså ytterligare stöd i den modernaste forskningen!

Vi har redan skrivit om hur team behöver träna sina förmågor tillsammans med sin teamledare. Detta behöver du som ledare få upp på den strategiska agendan tillsammans med dina chefskollegor.

För att uppnå produktivitet, dvs lyckas med vår arbetsuppgift, behöver relationerna mellan teammedlemmarna att vara trygga och tillitsfulla. När du sätter ihop ditt projekt-ledar- eller arbetsteam, är det toppen om du också funderar ett varv extra på vilka teammedlemmar du väljer. Icke homogena team lyckas nämligen bättre än homogena team.

Det är dock inte så det upplevs av teammedlemmarna själva! Snarare tvärtom, om man ska tro David Rock, Heidi Grant och Jacqui Grey. Teammedlemmarna upplever att det är mycket jobbigare, svårare och mer konfliktfyllt att arbeta med kollegor med olika bakgrund, ålder, kön och erfarenhet.

”Working on diverse teams produces better outcomes precisely because it is harder” säger David Rock.

Därför behöver du vara modig när du sätter ihop ditt team. Du behöver kunna berätta för teamet att istället för att skydda dem från de som tycker annorlunda och kommer från andra avdelningar eller discipliner, kommer du att fokusera på olikheterna i kunskap och erfarenhet. Det den insiktsfulle ledaren vill åt, är många olika perspektiv och problemformuleringar.

Som chef får du gärna berätta att du vet att det kommer att kännas jobbigt och knöligt. Effektfullt blir det om du berättar om din syn på konflikter, och att du kommer att uppmuntra alla att lyfta frågor ni tycker olika om.

Tänkvärt är att när konflikterna i team blir kontraproduktiva och svåra, handlar det sällan om en konflikt i sak. Konflikterna bottnar istället i att personliga värderingar krockar, dvs när grundstenarna för vad som är viktigt för mig som människa inte respekteras eller accepteras av andra i teamet. Och här, kära chef och ledare, har du ett ansvar att arbeta med teamets spelregler.

Hör av dig, om du vill ha tips på hur!

09 Okt

By

Vi måste prata om det. Vi måste prata om mobbning av chefer!

9 oktober, 2017 | By |

När Christina Björklund beskriver mobbning av chefer på jobbet använder hon ordet ”rovjakt”.

Vad får du för bild i huvudet när du tänker på jakt? Jag ser ett jagat djur, svettig i pälsen och med ångestfyllda ögon. Som springer för att rädda sitt liv.

Hjärnforskare kategoriserar mobbing som ett trauma. Ett trauma är ett resultat av en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar så mycket stress och känslor att de är mycket svåra att hantera. Som du troligtvis bär med dig resten av ditt liv.

Mobbning, i alla dess former, är fördjävligt. Så långt är vi alla eniga. Men sedan går meningarna isär.

Många är de som tänker att tiden läker alla sår, för att till sist göra oss starkare. Precis som om man ska säga ”Tack! Tack för att jag fick vara med om att bli utfryst, förtalad och exkluderad”! Jag har själv tänkt så. Peppat chefer att sätta sig på hästen igen. Bett dem reflektera över lärdomar. Lagt locket på egen skamlig erfarenhet.

Andra förstår att man måste sätta stopp för rovdjursjakten, redan innan bössorna laddas. Problem nr ett är att en mobbad chef skäms för att prata om att bli utsatt för mobbning. Det ingår ju i det informella chefskontraktet, att chefer ska stå ut med att bli kritiserade och ifrågasatta. Problem nr två är att många organisationer accepterar mobbning av chefer. Att acceptera är att inte säga stopp. Att ställa sig åt sidan när drevet går. Att hoppas att det går över. Att hoppas att den mobbade säger upp sig. Eller till slut går i pension.

Jag som arbetar dagligen med utveckling av chefer och organisationer, får en rejäl tankeställare av att lyssna på Christina Björklund. Det är någonting med de snälla organisationerna som skaver. Snällhet och konflikträdsla. Inte en klockren kombo. Jag upplever det som att Christina kastar en boll till mig. ”Varsego´, här får du empiriska data om chefsmobbning. Vad tänker du som ledarutvecklare göra med det”?

Christina, jag tar bollen! Jag kommer att prata om det här på alla ledarprogram, i alla ledningsgrupper och i all chefscoaching. Jag ska försöka att inte hytta med näven. Jag ska göra mitt bästa för att ställa frågor. Jag ska beskriva, att den konflikteskalering som sker i alla andra konfliktsituationer, d v s att konflikten trappas upp i olika steg över tid, inte gäller för chefsmobbning. För pang! Redan dag ett som ny chef på jobbet kan drevet vara där.

En kollega till mig förklarade för mig hur medarbetare i fungerande arbetsgrupper beter sig. ”De skvallrar gott om varandra” sa hon självklart. Vi behöver dra igång en rörelse i team som skapar det goda skvallret! Dela bilder av vad som fungerar och inte fungerar på jobbet. Göra både trivsel och missnöje pratbart. Vi måste sätta stopp för rovdjursjakten innan bössorna laddas.

Ta gärna kontakta om du är nyfiken.

 

26 Sep

By

Varför ska teamet få ta en del av mitt ledarjobb?!

26 september, 2017 | By |

Du har en roll som chef.

Kanske har du personalansvar. Kanske leder du projekt och leder personal utan att vara deras lönesättande chef. I ditt uppdrag ingår att både leda dig själv och att leda andra. De flesta chefer med personalansvar har någon gång tänkt på hur lätt allt skulle gå, och hur mycket arbete som skulle bli gjort, om man slapp hantera alla personalfrågor.

Det svåraste är oftast inte att själv utföra en arbetsuppgift. Många chefer vittnar om att svårigheten ligger i att ansvara för att andra gör sitt. Inte bara att få arbetsuppgifterna gjorda, utan i rätt tid och på bästa sätt som mindset.

Låt oss leka med tanken att du just nu upplever att du har kört fast med din arbetsgrupp. Du känner dåligt samvete för att du prioriterar de långsiktiga målen, du springer på möten och inte finns närvarande för personalen. Eller vice versa. Du tänker att det löser sig, för att alla kör fast ibland.

Har du lite tid över, kanske du slår upp en chefstidning och plöjer igenom en artikel om ledarskap. Just den här tidningen skriver om vikten av att ge feedback till sina medarbetare. Du bestämmer dig för att börja med det, det låter lätt, och i artikeln presenteras fyra kortfattade råd.

Roas du av att läsa ledarskapsartiklar kanske du är med i webnätverk och får den senaste forskningen mailat till dig. Du läser om forskare som nu verkar ha kommit på att det är organisationens microsystem, eller team, som man ska satsa på. Du hinner reflektera över din egen roll som chef – behövs jag inte längre? Du minns också ett frukostseminarium du var på, som handlade om de yngre generationernas krav på arbetsgivare. Att de vill ha en stor frihet i att kunna jobba självständigt. Att de förväntar sig att få sätta egna mål. Att de vill bli coachade och inte styrda.

Du har rätt. Det skrivs väldigt mycket om team just nu, och många använder ord som ”självstyrande” och agila team.

Var lugn. Vi kan förklara för dig att du inte behöver vara orolig. Du kommer inte att förlora ditt ledarjobb bara för att du satsar på ditt team eller din avdelning. Du kommer att kunna vara en bra chef även för unga. Och feedback funkar, men inga råd i världen kommer att hjälpa dig om du inte vill eller vågar.

Att jobba med att utveckla din projektgrupp, din ledningsgrupp eller ditt arbetsteam kommer att innebära att du utvecklas. När du bestämmer dig för att satsa på att utveckla ditt team, bestämmer du dig för att ge dig själv ledarutveckling. Du bestämmer dig för att lyckas ännu bättre som chef.

Vad vi på Ledarskaparna menar med självstyrande team handlar inte om att reducera dig i din ledarroll. Det handlar om att ge dig draghjälp av lika många personer som det finns i gruppen.

05 Sep

By

Social förmåga ger 100% effektivare team

5 september, 2017 | By |

Våra empiriska slutsatser i vår bok ” 150 ledningsgrupper senare – vår bild av en dold potential” har nu fått akademisk kredibilitet i boken ”kunskapsintegration”. Vi belyste fallgroparna många ledningsgrupper fastnar i, och som hindrar dem att bli högpresterande.

 

  • Skapa gemensam syn på ledningsgruppens uppdrag, eller om man vill Existensberättigande. Vi ser alltför många som inte delar samma bild och inte heller pratar om detta.
  • Skapa Tillit med rak och ärlig kommunikation blir beslutsfattandet mer effektivt, kvaliteten blir bättre och det går snabbare att komma till beslut. Det behövs trygghet i gruppen för att alla skall ”våga” säga vad de menar och mena det de säger.
  • Tydliggöra mandat och beslutsprocess. Är det VD eller gruppen tillsammans som fattar utifrån helhetens bästa? Ju mer gruppen känner att man tar beslut tillsammans desto mer kraft.
  • Tydliggör vilka frågor Ledningsgruppen skall lägga tid på och lägg tid på dessa. Få tiden att räcka till i ledningsmötena och ägna er åt det som ger värde för organisationen.

Även författarna i boken kunskapsintegration pekar på några intressanta faktorer som hindrar framgång hos grupper. Vi läser boken med stor igenkänning. Vi läser också delar som ger en dålig smak i munnen, och som triggar oss i vår övertygelse att grupper behöver träna på att utveckla synergi! Författarna lyfter forskning som visar att resultatet i en grupp ofta blir SÄMRE än när teammedlemmarna får jobba individuellt. Det säger alltså att genomsnittsteamet inte tillför något extra till individernas egna specialistkunskaper, för grupperna lyckas inte skapa effektivt samarbete mellan individerna.

I boken lyfts fyra förmågor fram.

  • Relationsförmåga – Grupper med välutvecklade sociala relationer lade 100% mer fokus på uppgiften än outvecklade dvs. trygghet i teamet gav 2 ggr. mer effektivt! Denna förmåga har blivit allt mer uppmärksammat i forskningsvärlden. Se tex. Google studie.
  • Reflektionsförmåga – Team behöver ta tid för problemformulering för att vara bättre på problemlösning. Vi dyker gärna in i problemlösningar utan att först ha säkrat att vi ser på problemet med samma ögon. (Ser vi glaset halvtomt eller halvfullt?). Högpresterande ledningsgrupper lägger i snitt 20 ggr. mer tid på problemformulering än lågpresterande. Med andra ord så säkrar de att alla i teamet har en gemensam syn på problemet innan de börjar prata om lösningar. Nyckelordet här är lyssna för att förstå!
  • Representationsförmåga – Gemensam bild av syfte; vad, varför & hur. Både teamets och organisationens vad, varför och hur. Vad är ledningsgruppens roll i denna organisation? Vilket värde kan vi tillföra?
  • Integrationsförmåga – Det är individens attityd som är viktigt för framgång. Det finns inga perfekta lösningar, perfekta chefer, organisationer osv. utan alla måste bidra själv och anstränga sig, för att det skall fungera! En fråga som varje gruppmedlem bör fråga sig är ”Vad gör jag egentligen själv för att få detta team att fungera?”.

Författarna diskuterar också de individuella drivkrafterna till att vilja (och våga) samarbeta öppet och tillitsfullt. De visar att vi alla har defensiva beteenden som hindrar samarbete. Med defensiva beteenden menar de att individer i en grupp har svårt både att ta till sig ny kunskap och att ändra sin åsikt i frågor. Det ruckar nämligen den uppsatta självbilden som säger ”jag är kompetent, viktig och erfaren”! Vi är mer benägna att skydda självbilden, än att öppet och prestigelöst samarbeta med andra. Dessutom går det åt mer energi för att ta till sig nytt lärande (Khaneman system 1 & 2).

Till bilden hör också att vi människor är sociala varelser som har ett djupt och grundläggande behov av att bli accepterade av gruppen. Vi vill så gärna tillhöra ”stammen” att vi hellre håller med en kollega, än ifrågasätter dennes åsikter. Dessutom vill vi själva inte vill riskera att ifrågasättas, eftersom det krävs en stor psykologisk trygghet i en grupp för att man inte ska ta ifrågasättande av åsikter personligt.

Det som är en lättnad är att alla kan lära sig dessa förmågor.  Vi måste bara börja med att träna! Är du redo för att träna ditt team?

Roy Bartilson & Karin Gustafsson

18 Apr

By

Ledningsgrupper – Sluta stressa organisationen!

18 april, 2017 | By |

Under det sista året har det slagit mig att det är dags för ett paradigmskifte i mindset i många ledningsgrupper. Det sitter djupt rotat att driva på, sätta stretchande mål och att hitta effektiva standardprocesser som ska införas i organisationen. Detta fungerade bättre förr, idag blir det istället en negativ stress i organisationen som gör att prestationsförmågan går ned.

Det ser annorlunda ut nu. Förändringarna går extremt mycket snabbare vilket gör att den ”standardprocess” som fungerar bäst nu – och som kanske tar ett år att implementera – är inte ens second bäst ett halvår senare. Organisationen upplever att de ständigt ligger efter och när det pågår över tid försvinner till slut motivationen. Utbrändhet och sjukskrivning blir det för en del. Ofta vill ledningen ha högre innovationstakt och man vill ha mer egna initiativ men de ser inte vilka strukturer som hämmar, t.ex. komplexa målstyrningssystem och rigida produktions- och leveransprocesser mm. Det gäller mer eller mindre lika mycket mindre tjänsteproducerande företag, alltså inte bara de stora bolagen!

Så vilket mindset behöver ledningen då!? Jo, ett mindset som är inställt på att arbeta fram bästa tänkbara förutsättningar för att ge handlingsutrymme i organisationen och för att förstå mål och vision på djupet. Avdelningsmål och gemensamt mål. Ett handlingsutrymme som innebär att avdelningar i princip själva organiserar sitt arbete och inte blir överrösta med centrala aktiviteter och pålagor. Jag vet inte hur många mellanchefer jag träffar som ser ut som spöken i sina stressade ”jag pallar max tre månader till” ansikten. De allra flesta av dessa mellanchefer vill ju leverera, eller hur!? De behöver få ett större eget handlingsutrymme och i en del fall en djupare förståelse för vilka mål som ska uppnås.

En VD jag pratade med tyckte detta först lät som ”kom-ba-ja” och en övertro på att medarbetarna kommer att ta eget ansvar. Den responsen gjorde att vi kom in på betydelsen av att alla är införstådda med att målet gäller, dvs om avdelningen inte når mål (1-2 försök…!?) behöver VD/ledningen och mellanchef reflektera över vilka ändringar som behöver göras.

Fundera gärna på om även ni tillhör den skara ledningsgrupper som överstyr mellanchefer och ”pepprar” dem med centrala aktiviteter och pålagor. Vilka 2-3 saker skulle ni i ledningen kunna göra för att skapa mer handlingsutrymme och säkerställa att organisationen förstår målet och visionen på riktigt?

Och vem vet… vrider ni på mindsetet i ledningen, så kanske ni efterhand får mer tid över till strategiska frågor och själva känner er mindre stressade!?

24 Jan

By

Styr du företaget enligt rondell- eller stoppljusprincipen?

24 januari, 2017 | By |

 

 

Vi har varit på lärresa och fått nya perspektiv på företagande och vår syn på detta utmanad.

Visste du att det passerar 40% mer trafik genom en rondell jämfört med en korsning med stoppljus. Dessutom sker det färre olyckor. Vad är skillnaden? Vid stoppljusen tar du inget eget ansvar, det är ljusen som styr och bestämmer åt dig, till den grad att även om det är fel på systemet så dröjer det länge innan du vågar ta eget initiativ (oftast på grund av frustration). I en rondell finns bara ett fåtal regler och det är upp till var och en att ta eget ansvar och anpassa sig. Det intressanta är att alla gör det (de flesta mer eller mindre bra) och ”effektiviteten” blir därmed högre.

Ta nu denna metafor in i företagande där stoppljusen representerar ”command and control” och rondellen autonomi.

Om vi tittar på resurserna i ett företag och definierar två grupper. VA – Value Added resources (värde adderande resurser) dvs. de som skapar direkt värde för kund och genererar intäkter. NVA – Non Value Added (Icke värde adderande) dvs. alla andra i företaget som inte skapar direkt värde till kund men kanske skapar indirekt värde (tycker de själva i alla fall). Exempel på de sistnämnda är chefer, staber, supportfunktioner mm. som finns till för att kontrollera, följa upp, rapportera, skapa system mm. Denna kostnad kan uppgå till avsevärda summor på vissa företag (30-60%) och har en viss tendens att öka ju mer ”command & control” man vill införa eller kanske är det mer ”control” man vill införa (se fabeln om lejonet och myran). Paradoxen med VA och NVA är att i många företag har NVA högre status, högre lön och är allmänt mer attraktiv att tillhöra än VA. Detta skapar en stor utmaning om man vill förändra rådande organisationsstruktur.

Hur är förhållandet mellan dessa grupper i ditt företag? Vilket värde skapar egentligen NVA hos er eller kan det tom vara så att era NVA tar bort ansvarstagande? Hur roligt och engagerande är det att vara VA?

Tänk om man kunde skapa ett företag som jobbade enligt rondellmetaforen fullt ut med ansvarstagande medarbetare och team. Där alla verkade enligt VA och NVA resurser knappt fanns i företaget.

Vi besökte ett sådant företag i södra England som hade lyckats med just detta. Det består av ingenjörer som jobbar inom en högteknologisk bransch (flygindustrin). Varje ingenjör verkade som ”egen företagare”, med ansvar för sitt eget resultat. De hade ansvar för allt från att skaffa kunder, produktutveckla, offerera, samverka i projekt mm. De verkar i en ytterst konkurrensutsatt bransch och det var roligt att se hur kreativa de var att hitta nya produkter och affärsmöjligheter för framtiden. De var mycket medvetna av omvärlden och dess påverkan på deras verksamhet och ”väntade” inte på att en ledning, en stab eller dyl. skulle tala om för dem vad de skulle göra. Det fanns varken ledningsgrupp eller chefer. Ägarna fungerade som mentorer och sponsorer, den dagliga verksamheten rullade på utan command & control. Ansvaret låg hos dem som skapar värde för företaget

Fanns det då ingen styrning? Jo, ramarna bestod av sådant som de anställda måste följa och rätta sig efter, såsom legala krav, säkerhets- och kvalitetskrav, samt andra riktlinjer som gäller för flygindustrin. Dessa krav var inte förhandlingsbara. Allt annat var däremot upp till var och en att förhålla sig till även om det fanns ett antal rekommendationer.

Vid första anblick blev vi väldigt utmanade i vårt tänkande om företagande och team. Ett företag utan chefer, går det? Hur fungerar samverkan för hela företagets bästa när var och en driver ”eget”? Vad händer när det inte fungerar? Dessa och många andra frågor rörde sig i våra huvuden. Efter att ha hört ägarnas version fick vi också träffa medarbetarna som bara förstärkte det ägarna hade förmedlat. Vi reflekterade internt över vad vi hörde och vred och vände på våra egna reflektioner och rädslor. Vår slutsats så här långt är att detta är klart intressant och kanske tom. nödvändigt inom framtidens företagsledande både ur ett ekonomiskt perspektiv men kanske än mer utifrån att attrahera den nya generationens medarbetare.
En övergång till denna typ av företagsform skulle säkerligen inte ske friktionsfritt, men man kan börja med tankeexperimentet ”hur kan vi få mer rondelltänk i vårt företag?”. Då kanske vi ändå kan påbörja en förändringsresa mot något som vi över tid ändå inte kan värja oss mot?

23 Nov

By

6 vanliga fallgropar i förändringsledning

23 november, 2016 | By |

forandringsledning-1024x417

Förändringsledning är nog det svåraste ledarskapet som finns. Inte i något annat sammanhang kommer våra olikheter fram på ett så tydligt sätt. Olikheter i värderingar, principer och normer och tidigare erfarenheter av förändringar och förändringsledare, individuell förändringsbenägenhet och inte minst, gruppens sammanhållning och förtroendet för dig som ledare som sätts på hårt prov. Allt i en enda stor röra, med en detonator i form av den initierande informationen som på några ögonblick tolkas av varje enskild individ helt utanför din kontroll. Tolkningar som inte helt sällan leder till lika många olika uppfattningar om situationen som antalet personer den berör.

Vare sig det gäller uppsägningar, kontorsflytt, förvärv, omorganisation eller bara ny kaffemaskin… I stort sett alla sammanhang utlöser förändring känslor hos människor, känslor som många dessutom har svårt att sätta fingret på och ännu mindre är beredda att prata om. Att hantera sådana situationer framgångsrikt ställer höga krav på ledarskapet.

I mitt arbete stöter jag ofta på liknande mönster. Orsaken är ganska enkel: i alla sammanhang handlar det om människor. Vissa gör det riktigt bra medan andra har det lite tuffare, men en sak har en majoritet av världens organisationer gemensamt. Stora mängder energi går åt till oro, spekulation, misstro, frustration och stress, mycket på grund av bristande förändringsarbete. Nedan följer några av de vanligaste fallgroparna som jag stöter på i organisationer.

Underskattning av förändringsstarten

Som chef och ledare vet du innan dom andra. Vet vad som skall hända, vad som måste göras, vad som behöver förändras. Du har bearbetat det ett tag innan det kommer ut. När det äntligen är ute, vill vi komma till skott och börja göra så fort som möjligt. Vi glömmer ofta att det är nytt för andra. Så ha inte för bråttom med att skrida till verket. Ge människor en chans att reflektera och involvera medarbetarna i dom centrala frågeställningarna. Resonera både individuellt och i grupp kring utmaningar, hur vi bäst går tillväga, vilka hinder som kan uppstå och hur vi bäst hanterar dom.

Otydligt ”Varför”

Ibland tror vi att ett brandtal, ett mail eller en presentation räcker. Känns bra inom sig själv i varje fall… Men kommunikation är svårt. Du får vara en oerhört skicklig talare om det skall räcka. Efter att medarbetare informerats om förändringar, spretar tolkningarna vilt. För lite fokus läggs på att skapa en tydlig bild av varför det vi skall göra behöver göras, vad bakgrunden är och vad vi skall åstadkomma på sikt. Se till att ”Varför” är glasklart, inte bara för dig utan även för andra. Försäkra dig om att alla förstår varför vi behöver göra det här.

”Det här är inga konstigheter”

Oftast är det ju inte det. Men att gå ut för tidigt med ett budskap om att allt är genomtänkt, att det inte finns några problem eller hinder och att saker och ting kommer gå som en dans, sänker ditt förtroende i organisationen. Som chefer kan vi aldrig förutse allt. Vi kan inte alla våra medarbetares vardag, deras uppgifter och processer. Vi vet heller inte deras personliga preferenser eller hinder för förändring. Det är omöjligt att överblicka alla möjliga konsekvenser av de beslut som fattas. Så om du ger en förespegling om att så är fallet, kommer människor att döma dig som naiv, okunnig och inkompetent.

För lite dialog

Beslut om förändring ligger i chefsrollen. Att få andra med sig på förändringen ligger i ledarrollen. Skickliga förändringsledare involverar medarbetarna i processen. Andra håller tummarna och hoppas att medarbetarna fattade vad dom skall göra, eller tror att budskapet dom levererade var så tydligt att det inte kan missuppfattas. Dialogen efter detonationen är avgörande, och allt för många chefer är inte tillräckligt tillgängliga efter detonationen. Många undviker dessutom att bjuda in till dialog, ibland av rädsla för att få en fråga man inte kan svara på. Kanske för att man själv inte är övertygad…

Är DU med…?

För att koppla an till punkten ovan; tro inte att du kan vara framgångsrik i att driva en förändringsprocess som du själv inte tror på. Vi läcker som såll. Andra ser igenom dig direkt. Se därför till att du har det du behöver, vet det du behöver veta och gillar idén innan du sätter igång. ”Skall jag gilla idén med att säga upp 30 procent av mina medarbetare?” kanske du tänker. Nej, du skall gilla idén att skapa förutsättningar för de resterande 70 procenten att ha ett jobb att gå till på lång sikt. Ditt eget mindset till förändringen är helt avgörande för hur du kommer att lyckas.

Det går inte över av sig själv…

En förutsättning för att acceptera förändring är att lägga det gamla bakom sig. Ibland kan vi tycka att vissa personer klamrar sig fast allt för hårt i det som varit, och inte vill acceptera det nya. Så är det. Många ledare väljer att ignorera de medarbetare som ständigt pratar om att det var bättre förr. Resultatet av det blir oftast brist på förtroende åt båda håll. Missnöje som riktas åt förändringar försvinner väldigt sällan av sig själv. Så hantera dom individer som klamrar sig fast vid det gamla. Hjälp dom att förstå varför det är nödvändigt. Be dom berätta om känslan. Ge dom rak och ärlig feedback om det inte hjälper. Att släppa taget om det gamla är helt avgörande för oss alla när det kommer till att hantera förändring.

02 Nov

By

Ledarutvecklingsprogram är en bra investering – om det görs rätt! Och slöseri med resurser om det görs fel!

2 november, 2016 | By |

blogg-nov16Du känner att du är i behov av att utveckla din förmåga att få andra att gå åt det håll du önskar, men att de gör det utifrån ett eget val. Det händer mycket i företaget och i omvärlden som gör att detta behov förstärks. Du har blivit antagen till och ser fram emot att gå företagets ledarutvecklingsprogram. Programmet ger dig och dina kollegor flertalet insikter och nya verktyg och du ser fram emot att använda och utveckla dessa i ditt dagliga arbete. Väl hemma blir verkligheten inte riktigt så som du tänkt dig. Den entusiasm som du kände när programmet avslutades, blir som bortblåst när du märker att tiden inte finns, mandat eller stöd från högre ledning saknas och förebildsledarskapet hos samma ledning lyser med sin frånvaro. Kort sagt; förutsättningarna för att du ska kunna agera utifrån det du uppfattar vara företagets nya krav på ledarskapet, finns helt enkelt inte.

Känner du igen dig i ovanstående?

Vi ser detta alltför ofta, att en investering i ett ledarutvecklingsprogram kanske bara är ett sätt för koncernledningen eller HR att ”bocka av” en aktivitet. Vi ser en helt annan effekt av en sådan investering när ledningen har förståelse för att man genom att stärka chefer och ledarkulturen, kan stå bättre rustade inför utmaningar och strategidiskussioner.
Jag läste nyligen en intressant studie som visar när investeringar i ledarutvecklingsprogram är slöseri, respektive en investering (CCL), med företagets ekonomiska resurser.
Företag som har ett välgrundat och genomarbetat syfte för sin ledarutveckling, och som är seriösa med den, har en tydlig strategisk fördel av satsningen utifrån ett antal olika perspektiv;

  1. Bättre ekonomiskt resultat
  2. Behåller talangerna
  3. Bättre utväxling av strategiska planer
  4. Bättre förändringsmedvetenhet

Men vad ska man då göra? Vad har effekt och vad har det inte? Vad är inspirerande, men inte mer än så? Vad är utvecklande och relevant och dessutom användbart när cheferna kommer hem till sin vardag och ska omvända teori till verktyg i vardagen?

Detta fungerar inte

  1. Inspirerande talare eller böcker som inte åtföljs av processstöd
  2. Utveckla ledarskapet utan att knyta det till företagets specifika mål samt affärs- och ledarskapsutmaningar
  3. Ledarskapsprogram utan engagemang och stöd från högsta ledningen

Detta fungerar

  1. Koppla ledarskapsutveckling till ett långsiktigt lärande och inte en inspirerande engångshändelse. Varva gärna klassrumsutbildning enligt 70/20/10 modellen, där 10% är klassrumsutbildning, 20% är lärande av andra och 70% är lärande i vardagen. Vi arbetar med flera företag som tillämpar denna modell med stor framgång.
  2. Ha alltid förändringsinitiativen kopplade till verkligheten i omvärlden. Vad händer runt omkring vårt bolag (kunder, ekonomi, konkurrenter osv) som påverkar oss eller kommer att påverka oss? Det skall finnas ett tydligt ”varför” till den förändring som krävs och som man förväntar sig av en investering i ett ledarutvecklingsprogram.
  3. Ha verkliga ledarskapsutmaningar att jobba med i programmet i stället för fiktiva scenarios. Deltagarna behöver förstå och få insikt i att det krävs en förändring hos dem för att driva den förändring som önskas eller krävs. När man som chef prövar ett nytt beteende i vardagen, kan man tex utvärdera resultatet genom att svara på följande frågor
  1. Vad var uppgiften; vad ville jag åstadkomma?
  2. Vad hände?
  3. Varför blev det som det blev? (vad fungerade; fungerade inte; ….)
  4. Vad lärde du dig? (Vad kunde varit mera effektivt; vad kunde du gjort annorlunda?

Ha gärna en sparringpartner (mentor eller kollega) som utmanar dig i dina svar. Genom att säkerställa att lärandet fortsätter långt efter att vi ledarskapskonsulter har lämnat scenen, ökar chansen att företagen når önskad effekt av sina insatser.

Kontaktinformation

Kontakta oss:

Följ oss: